Konst på tunnelbanan

Mitt i allt slit med att läsa 900 sidor kulturutredning kommer en ny "skandal" från Stockholm. En elev på Konstfack spraybombar en vagn och ställer ut en film som visar hans aktion.
Naturligtvis reagerar vår kulturminster. Något annat val har hon ju inte. En kulturminister måste ta avstånd från olagligheter. Jag ska inte fördjupa mig i den konstnärliga handlingen. Ren juridiskt kan den vara av intresse men knappast konstnärligt.
Vad som däremot fyller mig med motvilja och avsky är alla hemsnickrade amatörtyckare vars främsta argument är; "Detta är inte konst". Skrapar man sedan på ytan hos dessa reaktionärer så finner man att de knappast accepterat något konstnärligt yttrande under de senaste 100 åren.
Jag undrar vad som ger enskilda personer så mycket hybris att de tror att definitionen av konst är något som de ensamma kan bestämma.
Det är också signifikativt för hela debattklimatet på nätet. En massa okunniga människor med individuella definitioner kräver att världen ska böja sig för deras uppfatting. Och skulle de få mothugg så döljer de sig bakom en luddig yttrandefrihet – som de också missuppfattat.
Fast då har ett ointressant konstverk ändå gjort nytta. Det har pekat på ett svullet, slappt och infantilt debattklimat.
Om jag tycker att det är konst? Javisst - men all konst är inte god konst.