Var befinner vi oss i historien?

Om jag vore manusförfattare i Hollywood så skulle jag passa på nu. Irak vimlar av amerilanska soldater och Irak är en urgammal kulturbygd. Civilisationens vagga kallas det även för.

För c:a 4000 år sedan fanns här ett rike .. Mesopotamien. Det hade sin tid, men som alla riken så gick det under – för c:a 2.500 år sedan. Det var som gjort för en film med mystik och action..

Det lämnade efter sig mängder av minnesmärken och ruiner. Ruiner vilka några soldater, i en Hollywoodfilm, kan kan upptäcka och besöka. Och eftersom detta är en film från Hollywood så ligger klyschorna tätt över bioduken. Man befriar en förbannelse som legat dold där i 4000 år. Något som dödar de som besöker ruinen. Något som dödar människorna som bor runt omkring.

En fånig idé som vi sett alltför många gånger och som får oss alla att stöna av uttråkning. Hur vore det med en smula realism? Vilken naturlig kraft skulle kunna döda så många människor bara genom att bli befriad? Och varför hade man spärrat in denna kraft – utan någon som helst varning. Men kanske varningen fanns? Kanske stod den skrivet på ett okänt språk? Kanske visste inte soldaterna vad de tog sig till? Fast det gör ju inte filmen mer trolig?

Eller?

Nu går vi 4000 år fram i tiden ... år 6006 – om vår tideräkning får bestå. Alla tider har sina soldater och även i en framtid så utforskar väl dessa okända platser. Men denna gång sker uppe i vår höga Nord. Och även denna gång släpper man lös en dödlig förbannelse. Något som gör att tusentals människor dör av radioaktiv strålning. Först då upptäcker man att den egendomliga symbolen var en varning.En varning från oss som bodde här 4000 år tidigar. Med med ett annat skriftspråk, med andra symboler.

– Men hur, frågar man sig förmodligen år 6006? Hur kunde man vara så korkad 2006. Att man fyllde markerna med ett dödligt gift?

– Hur kunde man fylla markerna med avfall och hur kunde man sänka hundratusentals rostiga tunnor med plutonium, i Stilla Havet?

– Saknade man all framtidshållning. Tog man inget ansvar. Lade man allt detta på sina barn och barnbarn?

Sanningen hittar man hos våra kärnkraftsförespråkare. De som säger att problemet med slutförvaringen är löst. Vi ska behålla kärnkraften. Kanske t.o.m. bygga ut den. Man äger nämligen den klairvoyanta förmågan att se in i framtiden ... hur jorden fungerar om 4000 år, när vår civilisation är över och något annat kommit i dess ställe.

Man lovar och bedyrar att ingen ska komma till skada, i framtiden. Fan tro't, sa Relling.

Vi har producerat nog med gifter. Låt oss nu börja producera sådant vi verkligen behöver.

Varför blir man egentligen grön?

Jag tror att för alla människor är politik ett individuellt val. Man jämför sina egna ideer med de politiska partierna. Sedan blir det lite krångligare. För många verkar det finnas ett behov att återspegla sin egen idévärld i något parti och stämmer inte spegeln så avstår man från att välja.

Detta är tragiskt. Det gäller ju inte att finna ett parti som är en själsfrände. Det gäller att finna ett parti som någorlunda stämmer överens med ens egna ideal.

Därför blev jag grön. Inte för att varenda litet ord i vårt partiprogram är mitt rättesnöre, utanför därför att den bakomliggande tanken – den gröna – är mitt synsätt.

Låt oss ta ett litet exempel.

Det här med mode! Det här med kläderna vi bär på kroppen. Man skulle kunna hoppas att de främst var till för att hålla oss varma under långa vintrar men så är inte fallet. De är prydnader, smycken och sätt att framhålla den egan kroppen. Må så vara. Människor får pryda sig hur de vill men när konsekvenserna av vår utsmyckning blir förödande måste det finnas en kraft som drar i bromsen.

Kläder, och speciellt modekläder, tillverkas i dag, i huvudsak, i sweatshops, i Sydostasien. Förhålladena där kan mest jämföras med de som rådde i våra svenska syfabriker under början av 1900-talet. Låga löner, långa arbetsdagar, dålig arbetsmiljö.

Kläderna skeppas sedan till västvärlden för konsumtion. Här köps de av helt vanliga konsumenter som du och jag. De köps för att pryda våra kroppar. Tyvärr är det så att kläder har blivit en färskvara. Den ena vårens mode kan inte längre bäras på hösten. Då måste de kasseras – trots att de är fullt funktionsdukliga. De tillhör ju förra säsongens mode och därför blir de överflödiga.

Men någonstans ska dessa kläder ta vägen. Därför skeppar vi dem tonvis söderut så att man kan bära dem i Afrika i stället. Följden blir att den afrikanska klädindustrin slås ut – med arbetslöshet som följd.

Som en lök på denna ganska otrevliga lax så tillkommer en mängd subventioner av latbruksprodukter via EU. Dessa subventionerade varor säljs till underpriser till afrikanska länder, vilket även gör det omöjligt för dem att försörja sig som bönder. Det enda som återstår är arbetslöshet. Om man nu inte betalar överpris till människosmugglare för att få komma till Europa som illegal invandrare. Det är inte alla som överlever en sådan resa.

Varför bygger man nu ett sånt här fullständigt idiotiskt system? Svaret är enkelt. Ekonomisk tillväxt och höjd BNP! När man utnyttjar fattiga sömmerskor i Sydkorea och plundrar Afrika på dess utveckling så får vi ökad ekonomisk tillväxt i Sverige. Och tillväxt är det närmaste religion vi har i detta land. Skulle man ifrågasätta tillväxten så blir man beskylld att ifrågasätta välfärdsamhället – ett samhälle vars välfärd gör oss till konsumister av dummaste slag. I välfärdens namn ska vi inte köpa slita och slänga. Vi ska enbart köpa varor utan hållbarhet.

För mig är MP det enda parti som bekämpar denna form av dummhet. I ett grönt samhälle slösar vi inte på resurser. Vi tar tillvara människorna. Vi bygger bygger på hållbarhet. Inte på BNP, ett utsugande EU och kläder som färskvaror.