Jag såg inte partiledardebatten härom
kvällen. Men så mycket har jag förstått att SD lyckades med
konststycket att baxa in de övriga på sin egna planhalva och där
se till att öka sin popularitet.
Det tragiska med SD är ju att så
många tycks tro på deras teorier om att den så kallade
massinvandringen och de enorma kostnader denna tycks medföra.
Förmodligen är det så att all
invandring är massinvandring i deras värld.
Allvarligare är det nog när ett
riksdagsparti inte ens har förstått nationalekonomins enklaste
principer.
Tror man att arbetslöshet och
invandring är ett nollsummespel så får detta till följd att man
först skapar arbetstillfällen, sedan kanske om utrymme ges, kan
tänka sig en viss invandring. Bara utlänningarna är skötsamma och
viss assimileras (uppslukas) av det svenska samhället. Att ökat
invånarantal också ger ökad mängd arbetstillfällen är något
som inte gått upp för partiet.
Som om inte detta vore illa nog så
finns det ytterligare ett felaktigt mantra som upprepas inom SD. Man
har bitit sig fast i begreppet kostnader. Frågan kan synas enkel:
”Vad kostar invandringen?”. Att sedan, som SD, enbart se till
vilka utgifter som kan behäftas invandringen är totalt systemfel.
Ett kort exempel:
Anna köper ett äpple för 2 kronor.
Hon säljer sedan äpplet till Lisa för 3 kronor. Med andra ord har
Anna gjort en vinst på 1 krona. Skulle man enbart se till Annas
kostnader så skulle hon naturligtvis gjort en förlust på 2 kronor.
Kostnader och inkomster är viktiga men
än viktigare är resultatet. Och, som visas på denna sida, de
offentliga inkomsterna för utrikes födda personer är högre än
utgifterna. Varje invandrare utgör därmed en vinst för Sverige.
Kanske inte under de första fyra fem åren men i det långa loppet
har vi helt enkelt inte råd att stänga våra gränser.
Frågan vi borde ställa är: ”Har
Sverige råd med Sverigedemokraterna?”