Är vi masochister eller bara enfaldiga?

Det finns många sätt att provocera en människa. Man kan t.ex. utmana moral, tradition eller allmänt rättsmedvetande. Man kan utmana med klädsel, beteende eller bara genom att alltför grovt skilja sig från mängden, den allmänna konformiteten och uppfattningen om vad som är rätt eller fel.
Men frågan är om det finns någon åsikt som är mer provocerande än den att vi lever i ett samhälle där medborgarna har det ganska bra. De flesta har tak över huvudet och väldigt få behöver svälta.
Den motsatta åsikten skulle då vara att Sverige är en förtryckarstat där medborgarna far illa, förödmjukas av korrumperade politiker, förföljs av illasinnade tjänstemän. och att allt var mycket bättre förr; T.ex. på 70-talet. Detta är den sanning som med viss begränsad framgång framförs av SverigeDemokraterna och enligt dessa är den standardsänkning vi sett de senaste 40 åren är helt beroende av den ökade invandringen.

Själv har jag länge misstänkt att talet om en sänkt levnadstandrad bara är snömos. Det är något man tar till i förhoppningen om att ingen kan kontrollera saken. Man rider på fördomen att det alltid varit bättre förr. Det vore därför vara väldigt trevligt om man kunde hitta ett sätt att jämföra levnadsvilkoren i dag, med dem som rådde för 40 år sedan.

Det verktyget finns nu. Det är ett pedagogiskt program som är framtaget av Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet, samt hans son och svärdotter. Verktyget heter Gapminder och är framför allt till för att studera levnadsutveckling i världes rika- och fattiga länder. Men det är också ett kraftfullt instrument om man vill se utvecklingen genom tiden.

Då kan man t.ex använda verktyget för att se hur Sverige har förändrats från 1972 till 2007. Under denna tid har vi t.ex.

• Fördubblat den genomsnittliga inkomsten (när man har justerat för inflation)
• Sänkt barnadödligheten till 1/4.
• Samt ökad förväntad livslängd med 5 år.

Det är inte vad jag skulle kalla för en sänkt levnadsstandard. Vill man vara elak kan man peka på att levnadsstandarden i Sverige har stigit i takt med invandringen.

Är detta så provocerande att ta till sig; Att vi har det ovanligt bra i Sverige och att vi har det betydligt bättre nu än för 40 år sedan?

Och att Sverigedemokraterna som vanligt har fel.

Skämsfilm

Det finns begrepp man inte snappat innan det är för sent. Först idag upptäckte jag att det finns något som heter "skämsfilm" - alltså den sortens film där man skäms att man tycker om den. Filmerna ska vara underhållande men de behöver inte vara dåliga.
För mig har alltid Bond varit typisk skämsfilm men även böckerna får väl räknas in under begreppet "skäms".
Sedan har vi hela högen med Die Hard, Dödligt Vapen och liknande actionrullar i nuttifnutton delar men frågan är väl om inte Polisskolan räknas dit också.

Det yttersta skämsfilmen är dock en sällsam sak jag sprang på av en ren slump för några år sedan. Den heter "Plan 10 from Outer Space". Nej, det är inte Ed Woods gamla kultrulle, "Plan 9 From Outer Space". Denna är egentligen ingen skämsfilm. Den är bara dålig.

Plan 10 är gjord av en man vid namn Trent Harris som är bosatt i Salt Lake City. Jag vet inte mycket mer om honom än att verkar förnöja sig själv och sin omgivning med att producera sällsamma filmer som han sedan lägger ut till försäljning på http://www.echocave.net/films.html . På denna sida kan man läsa:

Lucinda Hall discovers a century old book penned by a mad Mormon prophet. She deciphers this odd artifact and is sucked into a world where spacemen, polygamists, and angels run amuck. Is she nuts or has she uncovered a diabolical plot to change the world led by Nehor (Karen Black), a peeved alien from the planet Kolob?

Hur han har råkat få med Karen Black i denna soppa övergår mitt förstånd. Salt Lake City är ju centrum för väldens mormoner och har man vuxit upp i denna stad så kan man väl inte undgå att påverkas i skapandet.

Det är ingen bra film. Jag skäms över att tycka om den. Men den är underhållande - En skämsfilm.