Det har förundrat mig hur man från partihåll, ofta, känner att man kan köra över en folkmajoritet genom att hänvisa till ”samhällets bästa”. Man berömmer sig om att våga ta obekväma beslut.
I bland är det bra beslut; t.ex. Högertrafikomläggningen. I bland är det usla beslut; t.ex. Löntagarfonderna.
Det har hänt många gånger i historien och det kommer förmodligen att även att hända i framtiden.
Min dröm handlade om två sådana beslut.
I min dröm skickades horder av statstjänstemän ut över hela landet för att konfiskera alla ”vanliga” telefoner; Alltså dem som inte arbetade med IP-telefoni. Argumentet var att få en enhetlig standard inom EU. (Jo, jag vet att det vore enklare att bara stänga ned det gamla vanliga nätet men nu pratar vi om min dröm. Vill du ha det på nåt annat vis får du drömma själv.)Endast IP-telefoni skulle tillåtas inom EU:s gränser. Att äga en gammal telefon, utan specialtillstånd, skulle kunna leda till böter och i värsta fall fängelse.
Min andra dröm handlade om att FRA insåg fördelarna med fildelning. I stället för att en liten mängd tjänstemän skulle lyssna på en stor mängd trafik så kunde alla ansvartagande medborgare hjälpas åt; Alla som ville, kunde få lyssna lite grann, på det man ville höra – om man säger så. Bara man lovade att tala om för FRA vad man hört. För rättsäkerhetens skull så vore det väl bra om vi kollade upp så att inte grannen går och fildelar. För vem vill ha en kriminell person som granne?
Även i den digitala byn måste vi ju veta ved grannarna har för sig så, att vi äntligen kan få tillbaka det gamla sättet att bo på, där den sociala kontrollen såg till att alla skötte sig.
Men det var ju bara en dröm...
