Jag har slutat att be om ursäkt, eller ens försöka förklara min kristna tro. Att förklara nådebegreppet för en ateist är som att snacka sex med en nunna.
Men att vara kristen innebär inte per automatik att man vill frälsa världen. Vill någon avstå från nåden så; a la bonheure. Inte gör det mig nåt. Det är deras förlust inte min.
Att var kristen innebär heller inte, att man vill ha ett samhälle styrt av religiösa principer. Konventikelplakatet är bara ett exempel dessa historiska dumheter som bromsat upp samhällsutvecklingen. Ett sekulärt Sverige är ett bra Sverige. Även om man nu råkar vara kristen.
Men sekularisering kan aldrig vara någon halvmesyr. Antingen har man ett sekulärt samhälle eller så har man något annat. Sekularisering medför t.ex. att skolan ska stå fri från alla religiösa påtryckningar och vara helt neutral.
Man skyller på traditionen, som om detta skulle vara något försvar? Saker och ting blir bättre därför att de tillhör traditionen. Hustrumisshandel och hembränning är två bra exempel dåliga traditioner vi gjort oss av med.
Förmodligen är traditionens försvarare samma sort människor som gärna vill ha kyrkbröllop men som samtidigt kan be prästen att ”inte prata så mycket om Gud”. Eller för den delen; Sverigedemokraten Linus Bylund som försvarar traditionen med de vackra orden:”Även jag som är 100% Ateist... Kristendomen är en omistlig del av Sverige.... Visa lite tacksamhet istället era fanskap.” ( Fullt citat hittas här )
I hans värld har nämligen inte Kristendom ett dugg med Gud att göra. Där är t.o.m. Religionen sekulär. Få ihop det, den som kan. Bara i en fascistisk ideologi kan man tala om ”Sekulär Kristendom”.
Vad ska man nu göra med dessa stackars skolavslutningar? Mitt ödmjuka förslag är att varje skola håller en egen avslutning. Sedan kan lämpliga kyrkor i omgivningen ha separata gudstjänster så vem som vill, gå på dessa.
Det är ju inte för skolbarnens skull vi kräver skolavslutning i kyrkan. Det är ju för att vi vuxna tycker det är så vackert.
