Under staden

Det sägs att i vissa källare i Istanbul kunde man sänka ned hinkar genom små hål i källargolvet och sedan få dem fyllda med färskt vatten. Det var inga vanliga brunnar men vad det var visste ingen, innan man grävde sig ned, under marken.
Man fann då en jättelik vattenreservoir från Bysantinsk tid. Och staden var en attraktion rikare.
1963 skulle filmen "From Russia with love" (Agent 007 ser rött) spelas in. Den utspelar sig bl.a. i Istanbul och även i den gamla vattenreservoiren. Så här såg det ut när James Bond stakade sig fram:


2008 besökte jag staden och naturligtvis stod ett besök i vattenreservoiren på listan över platser att besöka. Hotellpersonalen ruskade på huvudet och pekade ut platsen på kartan. Jag kan tänka mig att de tänkte "tokiga turister".
Men platsen hade förändrats. Där Sean Connery hade stakat sig fram gick nu spångar av trä ut i vattnet och pelarna var upplysta i alla tänkbara färger. Man hade bygget ett litet café mitt i vattnet och i bakgrunden hördes sällsam ambient musik.
Men trots allt. Besöket blev en av överraskningarna och en skönhetsupplevelse utöver det vanliga.
Kan rekommenderas.

Debatt på korpnivå

Så har en medelålders man lyckats reta upp ett helt nätverk. 18/5 publicerade nämligen Jonas Gardell en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet med rubriken ”De ansiktslösa styr pöbelriket”.

Till bloggvärldens förskräckelse så anklagar han Internet att vara en plats där man anonymt kan framföra mordhot, där människor kan trakasseras och där allmän laglydighet inte existerar.

Hur reagerar då den anonyma delen av blogvärlden? Tja ... ett citat kan se ut så här:

”Jonas har börjat tangera mitt tålamod, det var länge sedan jag köpte hans löjliga flin och huvudet på sned som ersättning för att få vräka ur sig både det ena och det andra. ”

Kanske inte det värsta av all citat men långt ifrån det mest konstruktiva. Och kanske inte det mest mogna.

Men var ligger då problemet? Anonyma hot och påhopp handlar i grund och botten om en brist på personligt ansvar. Inom etiken talar man om två huvudinriktningar; konsekvens– och pliktetik. Kortfattat kan man säga att en konsekvensetiker tar konsekvenserna av sitt handlande. En pliktetiker gör det han anser vara rätt utifrån ett regelsystem.

Ser man då inga konsekvenser av sitt handlande så tror man sig därför ha rätt att handla hur som helst. Om man nu inte anser sig ha några plikter mot resten av mänskligheten.

Om personangreppen på nätet är vidriga så är de dessutom knappast heller konstruktiva. Vem vill resonera med någon som använder meningar som den ovan.

Än värre blir det naturligtvis när man läser kvällstidningarnas kommentarsspalter. Persongreppen haglar och bara de värsta förolämpningarna tas bort – vilket oftast leder till ett ramaskri. Den förfördelade ropar om censur och kräver att full tillgång till alla kommentarsfält.

Kanske en dag så har nätet mognat till en plats för intelligenta samtal men fram tills dess får man nog inse att det är Jonas Gardell har rätt och att nätet utgör den givande debattens motsvarighet till fotboll på korplagsnivå.