Paul Temple - chauvinismens förkämpe.

Ack forna tiders radioprogram. Jag låter förmodligen som en knarrig gammal gubbe. Det var inte bättre förr. Snarare sämre. Men en sak är säker. Jag njöt mer av radioprogrammen. Speciellt den radioteater som enbart hade till syfte ett roa. Tidigare har jag skrivit om Dickie Dick Dickens. Nu är det dags för ytterligare en hjälte från förr - privatdetektiven och deckarförfattaren Paul Temple, samt hans hunsade hustru Steve.
Rent objektivt är det naturligtvis fruktansvärt uselt. Klyschorna står som spön i backen och varje serie är en upprepning av de tidigare.
Så här i efterhand slås man även av den manschauvinism som präglar hela serien. Den klassiska deckaren dramaturgi kräver nämligen att hjälten har en biperson som är något mer korkad än huvudpersonen. Poirot har sin Kapten Hastings och Sherlock har Doktor Watson. På så sätt kan huvudpersonen framstå som smartare än hen är. Paul Temple har sin hustru och hennes roll är enbart att framstå som ett fån, i jämförelse med den kunnige och klokare Paul Temple.
Egentligen börjar det bra. Steve är en duktig journalist som kommer ett antal brottslingar på spåren och gör sitt stora scoop. I samband med detta förälskar hon sig också i sin träbock till man. I nästa avsnitt är de gifta men då är det stora mysteriet; Vem är den mystiska anonyma författaren som petar ned Paul Temple från deckartronen. Lite fnissande erkänner Steve att nog var det hon, men det var bara en engångsföreteelse. I fortsättningen ska hon inte göra sig till eller skriva något i fortsättningen över huvud taget.
Steves roll blir därefter att utveckla sin riktigt stora talang - att packa resväskor när paret ska ut och resa. Det är hon som ser till att Paul Temple inte glömmer sin skjorta med fast krage..
Hennes andra talang är att lägga fram teorier vilka hon har utvecklat med hjälp av sin intuition. Paul Temple å andra sidan använder sin intelligens och får därför alltid rätt på slutet.

Förutom en kvinnosyn som är så unken att den stinker innehåller serien mängder av anda egendomligheter. Skurken är alltid okänd fram till sista avsnittets upplösning. Han bär alltid ett mystiskt alias och någonstans i serien lyckas han spränga Paul Temples bil i luften.

Trots detta kan jag inte låta bli att lyssna. Eftersom serien endast sändes på engelska är det är sofistikerad värld av Dry Martinis och danspalats som öppnar sig. Alla, inklusive skurkarna, vet att föra sig i en värld där brotten egentligen bara utgör en orsak att blanda ytterligare en Pink Gin.

Paul Temple är en dinosaurie men en vacker skräcködla men stiliga fjädrar.