När jag var ungefär 15 år fick jag en present av mina föräldrar. Av orsaker som jag fortfarande inte förstår hade de köpt en super8-film med Hoppalong Cassidy. Den var i svartvitt och helt stum. Såhär efteråt kommer jag bara ihåg en spektakulär scen med en bro som sprängdes. Men! Och detta var det viktiga. Den kunde visas på vår projektor och jag kunde se den när jag ville och hur många gånger som helst. I ett läge där det bara fanns en enda TV-kanal var film ett ovanligt mediu. För att få se någon film över huvud taget fick man resa från Frölunda in till centrum. Det kostade pengar och ändå inte bestämma när jag ville se en film eller ens var jag kunde se den.
Hoppalong Cassidy kunde jag bestämma över själv.
Några år senare började de första videobandspelarna dyka upp. På den tiden hade jag rensat bort allt vad TV heter ur mitt liv så det var ingen större grej för min del men några år senare hade jag både tv och video och den lilla film-hamstern dök upp. Jag spelade in det mesta som gick på TV och köpte väl en och annan film. Bokhyllan fylldes snabbt av videoband. Ett utrymme som krymptes när DVD dök upp.
Men fortfarande så tog filmerna plats. Kan kunde i och för sig ha slängt de otympliga fodralen och lagt all skivor i plastfickor men sådant hade känts slösaktigt. Bättre då att vänta.
Lösningen kom i februari 2011 då vännen D dök upp med en ovanligt lyxig present; En 2 GB hårddisk proppad med filmer. Jag kopplade hårddisken till datorn men upptäckte raskt att det var inte bästa platsen för film och popcorn.
600 kronor fattigare kom jag hem med en bra mediaspelare från Kjell&Co (Den reklamen bjuder jag på). Den var enkel att koppla in och nu satt jag i min egna fåtölj och njöt av de filmer jag hade på hårddisken: Det var då jag fick en idé. Alla dessa DVDfilmer som invaderat mitt hem. Vissa borde inte finnas där – de ska jag sälja på loppis. Andra kan stå i ett skåp där de inte skämmer. Men hur skulle jag då kunna se dem i TV? Från hårddisk naturligtvis. Men hur få dem över dit?
Jag forskade och glanade. Frågade och undersökte. Det blev ett program kallat Magic DVD Ripper. Jag vet inte om det är bäst men någon gång ska man ju bestämma sig. Och 250:- är ju inte så dyrt.
Sedan återstod arbetet med att föra över DVD till hårddisk men det sköter datorn med lite övervakning. Förmodligen måste jag även köpa ytterligare en hårddisk men det är ju en värdslig sak.
Det är en lång väg att gå från en första film med Hoppalong Cassidy till en liten fil på en dator. Var nästa generation ska landa kan jag bara spekulera i men 2000 filmer på ett mikrochip kanske eller en gemensam server för hela bostadsrättsföreningen?
