Vad kostar en människa?

Jag såg inte partiledardebatten härom kvällen. Men så mycket har jag förstått att SD lyckades med konststycket att baxa in de övriga på sin egna planhalva och där se till att öka sin popularitet.

Det tragiska med SD är ju att så många tycks tro på deras teorier om att den så kallade massinvandringen och de enorma kostnader denna tycks medföra.

Förmodligen är det så att all invandring är massinvandring i deras värld.

Allvarligare är det nog när ett riksdagsparti inte ens har förstått nationalekonomins enklaste principer.

Tror man att arbetslöshet och invandring är ett nollsummespel så får detta till följd att man först skapar arbetstillfällen, sedan kanske om utrymme ges, kan tänka sig en viss invandring. Bara utlänningarna är skötsamma och viss assimileras (uppslukas) av det svenska samhället. Att ökat invånarantal också ger ökad mängd arbetstillfällen är något som inte gått upp för partiet.

Som om inte detta vore illa nog så finns det ytterligare ett felaktigt mantra som upprepas inom SD. Man har bitit sig fast i begreppet kostnader. Frågan kan synas enkel: ”Vad kostar invandringen?”. Att sedan, som SD, enbart se till vilka utgifter som kan behäftas invandringen är totalt systemfel. Ett kort exempel:

Anna köper ett äpple för 2 kronor. Hon säljer sedan äpplet till Lisa för 3 kronor. Med andra ord har Anna gjort en vinst på 1 krona. Skulle man enbart se till Annas kostnader så skulle hon naturligtvis gjort en förlust på 2 kronor.

Kostnader och inkomster är viktiga men än viktigare är resultatet. Och, som visas på denna sida, de offentliga inkomsterna för utrikes födda personer är högre än utgifterna. Varje invandrare utgör därmed en vinst för Sverige. Kanske inte under de första fyra fem åren men i det långa loppet har vi helt enkelt inte råd att stänga våra gränser.

Frågan vi borde ställa är: ”Har Sverige råd med Sverigedemokraterna?”

Bokanmälan: Lyckliga i alla sina dagar

Vad är en bra debattbok? Antingen är det någon som vänder på våra invanda föreställningar och ifrågasätter våra nuvarande värderingar, eller också är det en bok som bekräftar det man alltid misstänkt och och boken den som förser läsaren med goda argument. Nina Björks bok: "Lyckliga i alla sina dagar" är av den senare sorten, även om många liberala debattörer förmodligen skulle uppleva den som alltför ifrågasättande.

"Om pengar och människor värde" är undertiteln och det är en god sammanfattning. Boken behandlar, dissekerar och ifrågasätter det nuvarande ekonomiska systemet, där en god medborgares värde ligger i hur hen på bästa vis kan bidra till den ekonomiska tillväxten. Med andra ord; hur vi som har arbete, bör jobba mer, för att kunna konsumera mer. Och för att stärka vår vilja konsumera står en kader av reklamproducenter till buds, som inte bara profiterar på våra drömmar om ett rikare liv utan också gör sitt bästa att forma dessa drömmar efter marknadens behov. Följden blir ett samhälle där kärleken är konkurrensutsatt och där människan lever i en ständig skräck att bli förpassad till ett fattigproletariat.

Tankarna är inte nya men vad Nina Björk lyckas med är att samla dem till en logisk enhet och även ge läsaren argument för dess riktighet.

Jag upplever att boken har ett underliggande stråk av en kritik, riktad mot en alltmer utbredd liberalism. Men vad som gör Nina Björk så speciell är att kritiken inte enbart kommer från vänster. Hon vågar även låna uttryck och resonemang från de sunda delarna av högern, nämligen de som vågar se den kapitalistiska ekonomin som något vulgärt och människofientligt.

Boken har kritiserats men sällsamt nog aldrig av någon som verkligen läst den. Kritiken verkar mest handla om Nina Björks person och det faktum att hon äger en platt-tv. Förutom att bristen på relevans från de som inte kan skilja på sak och person så känns det som om detta är den liberala debattens signum. Gillar man inte budskapet så skjuter man gärna på budbäraren.

Vill man kritisera Nina Björk för något skulle det möjligen vara att den kunde lägga tydligare fokus på dem som slås ut i konkurrensen  Man skulle kunna peka på hur detta ökar risken för populism och enkla lösningar på svåra problem.

Man skulle också kunna peka på att "Lyckliga i alla sina dagar" är en bok som enbart problematiserar. Nina Björk kritiserar ett inhumant och hycklande system men hon visar inga lösningar. Kanske detta är en uppgift för oss läsare.