Så tycker jag t.ex. att "Alien - Resurrection" är en utmärkt SF-film. Jag tycker om senaste Indiana Jones och jag gillade skarpt alla delarna av Matix-trilogin. Detta diskvalificerar mig förmodligen från allt form av tyckande i framtiden. Men med lättare film är det så att jag bara lutar mig tillbaka och njuter. Eller också njuter jag inte.
Det finns ytterligare en film där jag känner mig ensam i min uppskattning. Det är en liten anspråkslös rulle från 50-talet vid namn "Hoppsan!". Den är regisserad av Stig Olin och har Povel Ramel i huvudrollen som Hubert Yrhage – serietecknaren som drömmer om att bli schlagerkompositör. Detta får till följd att han skickar in små musikstycken till producenten "Darling Karlsson", i Douglas Håges gestalt. Samma "Darling Karlsson" som är en av de drivande krafterna bakom organisationen vilken bekämpar "serieeländet". Dessutom är Karlsson en skurk med Georg Rydeberg som sidekick. Tja – det är väl allt.Ja, förutom att schlagern som Yrhage skrivit, heter "Sätt tulpaner i mossa till mor".
Och nu kommer det trevliga. Hoppsan! publicerades häromdagen på DVD, till det trevliga priset av 150:-.
Å andra sidan, varför lita på min smak. Det var en glädjefylld stund att se filmen igen.
Men lita på den förresten. Min smak alltså.
1 kommentar:
"Hoppsan" var en oväntad ljuspunkt när jag äntligen fick veta att den fanns! Inte för att den är världens bästa film, handlingen är lite hattig ibland (speciellt slutet) men ser man till ljuspunkterna (det ska man) så är den oumbärlig!
Carl-Gustav som "Monstret" är fantastisk! Håge och Rydeberg som gangsters och Harriet Andersson som moralist samt offer för klassiskt "nu går jag medan du dör"-mordförsök, plus okända Povel-låtar. Det är inget mindre än nödvändigt! Men så är jag Povel-fantast och seriediggare på en gång också.
Skicka en kommentar