Mitt i sommarens nyhetstorka går två förvirrade hjärnor i kamp på DN:s debattsida. Bo Strömstedt och Björn Ulvaeus försöker genom allmän förvirring debattera frågan om vi ska ha lagstiftad religionsfrihet i Sverige. Och i så fall varför? Eller varför inte.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=672789

Förbundet Humanisterna med Ulvaeus i spetsen tycker att det räcker med de övriga friheter vi har i form av åsiktsfrihet, yttrandefrihet etc.

Vad Strömstedt tycker begriper jag inte över huvud taget. Hoppas han förstår det själv.

Jag har svårt att förstå hur man samtligt kan hävda åsikten om ett sekulariserat samhälle och ändå hävda att den religiösa uppfattningen inte ska ha någon form av juridiskt skydd. Sekularisering innebär att religionen inte skall kunna påverka de politiska processerna, något jag anser sunt och bra.

Därför måste religionen skyddas av lagstiftning – eftersom den inte kan påverka samhället. Så enkelt är det.

Ulvaeus fyller därefter på med ett antal berättelser och exempel på hur man missbrukat religionen, såväl från den kristna som muslimska sidan. Kontentan är emellertid att inga av dessa exempel visar på begångna brott. Man kan inte visa upp ett enda exempel på frikännande domar med hänvisning till religionsfrihet. En mängd dumheter – javisst men inga regelrätta brott.

Jag skulle också bli mycket förvånad om vi lät brottslingar gå fria med hänsyn visad till deras religiösa uppfattning. Skulle detta, mot all förmodan inträffa kanske jag skulle ställa mig på Humanisternas sida. Fram tills dess så anser jag att människor med någon form av religiös uppfattning måste ha en lagstadgad rätt att uttrycka den.