Att vara kulturpolitiker är oftast byråkratiskt så det förslår. Visserligen får man se en mängd goda utställningar, föreställningar och festivaler. Men det är inte dessa jippon som är den drivande kraften. Vad som får mig att verka, är en vilja att presentera ett högstående kulturutbud för alla medborgare. Kvalitet, är en viktig drivfjäder.

Den eviga frågan är då varför? Varför ska vi ha offentligt finansierad kultur i samhället, över huvud taget? Svaren är förhoppningsvis lika många som det finns partier i Kulturnämnden. Men det finns en bred skiljelinje. Ska vi ha kultur för kulturens egen skull eller ska vi se kulturen ur ett nyttoperspektiv? Det första synsättet hör hemma i den borgerliga kretsen och det andra brukar hävdas av partierna på vänsterkanten.

Är man då medlem i Miljöpartiet så ser man fördelarna med båda synsätten. Det finns inget antingen eller. Det finns bara både och. Både kultur som egenvärde och kultur för att uppnå andra syften.

Oftast får man då vara pragmatisk och se till det rent praktiska. Mycket handlar om vilka uttryck man vill stödja. Väldigt lite handlar om varför man vill stödja dessa uttryck.

Att se syftet med en ”nyttig” kulturpolitik har från borgerlighetens sida oftast förkastas med begreppet ”Instrumentell Kulturpolitik”. Alltså kritiserar man vänstergruppen för använda kulturpolitiska medel för att uppnå andra effekter som tex. ökad sysselsättning, ökad turism, ökad integration etc.

Så långt finns det en tydlig skillnad – i teorin. I praktiken är det en helt annan sak.

Jag vet inte mycket om kulturpolitiken i Stockholm – mer än att den styrs av en borgerlig majoritet. En majoritet som därför, i konsekvensens namn, inte borde vara instrumentell i sin politik.

I Skarpnäck i Stockholm finns en fri teatergrupp vid namn ”Södra Fot”. I september förra året satte de upp en föreställning kallad: ”Allsång mot alliansen”. Jag såg de inte, kan inte uttala mig om dess kvalitet. Men man kan inte annat än bli förbannad när den borgerliga majoriteten beslutar att 2007 dra in alla bidrag till Södra Fot. Den enda orsaken är att man inte delade de åsikter som framfördes på Södra Fot. Under en kväll i september.

Det finns två ting som upprör med detta. Till att börja med att man låter partipolitiska åsikter styra kulturbidragen. (Tyck som vi, annars blir det inga pengar)

Men som faktiskt är mer upprörande är det hyckleri som ligger bakom.

Det finns en ovilja från borgerligt håll att över huvud taget stödja kulturen i våra förorter.

Varje strävan att satsa kulturpengar på platser som Angered, Biskopsgården eller Tynnered, för att uppnå förbättringar, bemöts med kritiken att detta är ”Instrumentell Kulturpolitik”.

Men man tvekar inte att använda samma instrumentella politik för att tysta andras åsikter.

Kulturpolitik ska bla. styras av kvalitet och respekt för demokratiska processer. Inte som ett instrument att tysta åsikter.