Men kläder växer knappast på träd. De tillskärs och sys av sömmerskor. Sömmerskor vilka lever, i Sydostasien, under förhållanden så usla att vi knappast kan göra oss en föreställning därom.
Komikern Björn Gustavsson brukar berätta följande historia:
Jag har ett fadderbarn som jag brukar hjälpa genom att skicka 200 kronor i månaden. Häromdagen fick jag reda på att han skulle fylla 10 år. Så jag köpte honom ett par snygga sneakers i födelsedagspresent och kan ni tänka er, vilken lustig slump; Han hade sytt dem själv.
Förr eller senare hamnar dessa skor och kläder i Sverige. I bästa fall används de till de är utslitna. Med det är inte säkert. Det händer att de åker in i garderoben bara därför att ägaren vill njuta, av att veta, att äga dem. Det är ju därför vi (=de som har arbete) sliter i minst 40 tim/vecka. För att veta att vi äger en snygg t-shirt, i garderoben.
Efter något år eller så blir garderoben full och man måste göra sig av med dem. Kläderna hamnar i en plåtlåda som hjälp till något afrikanskt land där fattigdomen är svår. Eftersom kläderna är gratis när de kommer fram, så bryr man sig därför inte, i denna afrikanska stat, om att köpa några, och på så sätt bryts en begynnande beklädnadsindustri ned - innan den ens hunnit födas.
Hela denna process; Från sweatshops, via onödig konsumtion fram till ett fattigt afrikanskt land, är fullständigt nedbrytande. Inte bara för miljön utan också för alla inblandade parter.
Det enda processen främjar är det postmoderna samhällets gudom: Tillväxten.
Utan tillväxt inget samhälle och utan samhälle ingen liberalism. Vi är som ett skenande tåg där någon låst in nödbromsen.
När jag var parvel, gosse eller slyngel, stryk det som ej önskas, fick jag en tidning som hette Lyckoslanten. Där fanns det en övermoralisk serie om två flickor som hette Spara och Slösa. När Slösa spenderade alla sina pengar så sparade Spara sina till något viktigt och väsentligt. Spara var lycklig. Slösa var olycklig.
Det liberala samhället kräver tillväxt. Det liberala samhället kräver att vi slösar. Det liberala samhället kräver att vi är olyckliga. Någon har tänkt fel. Om man tänkt över huvud taget.
2 kommentarer:
Det stora problemet tycker jag är att arbetaren i sydostasien ofta inte får en anständig lön. Jag betalar gärna en slant till, om det går till dom, fair trade är en bra idee.
Tillväxt innebär inte nödvändigtvis att vi konsumerar mer varor. Dels kan man lägga fokus på att göra varorna bättre och hållbarare, dels så kan det ske genom tjänstesektorn. Fler arbeten inom vård och skola till exempel. Jag tycker ideen om skatteväxling är en bra ide.
Sedan undrar jag vad din lösning är. Skall vi stoppa handel med sydostasien och förbjuda tillväxt ?
Om vi går tillbaka 30-40 år i tiden så skulle nog nästan alla partier i dag rymmas inom dåtidens folkpartiet. Inte ens vänstern pratar om stora nationalliserings projekt idag.
Hur många tror att ens vänsterpartiet skulle förbjuda alla kommersiella TV kanaler och bara tillåta SVT ?
Att liberaler sedan skulle vara emot att spara var något nytt för mig.
Nej Bo. Det stora problemet är att arbetaren i Sydostasien inte har skäliga arbetsvillkor över huvud taget. Där är lönen en bit men arbetsmiljö, arbetstider, brist på fackföreningar etc är lika stora problem.
Resten av det du beskriver ser jag inte som en naturlig del av liberalismen. Det är idégods med annat ursprung som inkorporerats av liberala tänkare som försöker göra det till den del av liberalismen.
I grund och botten är det den gröna rörelsens idéer du beskriver. Inte liberalismens.
Jag är inte ute efter att leta lösningar. Jag är ute efter att kritisera en av de vanligaste åsiktsbildningarna just nu. Något som jag ser som kapitalismens främsta försvarsbastion. En kapitalism vars existens kan och bör ifrågasättas.
Skicka en kommentar