Läser just att Helsingborgs Dagblad... eller rättare sagt en av deras recensenter har riktigt trampat i klaveret.

Britt-Marie Mattssons deckare Fruktans makt sågades av författaren Kristian Lundberg i Helsingborgs Dagblad i söndags. Problemet är bara att boken inte är skriven.

Man kan ju undra hur recensenten reagerade när han hittades med fingrarna i syltburken?
På grund av att HD:s websidor är slarvigt gjorda kan man inte länka till dem men så här uttalar sig Kristian Lundberg som skrev den famösa recensionen.

Jag vill be Mattsson om ursäkt, och hoppas att jag får tillfälle att såga hennes bok när den väl finns ute på marknaden.

Kan en människas moraliska ynkedom uttryckas tydligare. Det duger inte ens att hänvisa till något skämt... Det finns nämligen inget som är det minsta roligt i denna historia. Den är bara tragisk.

Tragiken ligger inte i att någon blandat ihop olika böcker i en hög med deckare. Tragiken ligger i att recensenten saknar all form av självinsikt och bestämmer sig innan genomläsning vad man ska tycka. Och dessutom saknar all form av ödmukhet för att kunna erkänna detta.

/Clas

1915 anländer en argentinare till Sverige. Han har en enda stark längtan; Att få tjänstgöra i det Svenska kavalleriet. Han har ju varit Gaucho och ridit på Pampas.
Nu går det inte så. I stället får han tjänstgöra inom Svenska Flottan – ett minne och en glädje, han ska bära med sig resten av livet.
I bland tänker jag på denna argentinska medbogare när jag läser om hur SverigeDemokrater och andra förvirrade ideologer vill stänga våra gränser och stoppa all invandring. Som en illasmakande lök uppå denna trista lax vill man sända tillbaka alla invandrare till sina hemländer.
Då kan man också fråga sig vilka som räknas som invandrare. Det är inte bara vår argentinske medborgare i stycket ovan, utan som invandrare räknas även den med någon förälder från ett annat land. Invandring sträcker sig en generation bakåt.
Vem var då argentinaren i stycket ovan. Jo, hans namn var Evert Taube, som lämnat Sverige fem år tidare, bosatt sig på Pampas och dessutom bytt sitt svenska medbograskap mot ett argentinskt. Evert Taube – det svenskaste vi har – är alltså rent juridiskt en invandrare. Så är även Sven-Bertil och hans syskon. Finge SD och deras bruna vänner på högerkanten råda, skulle vi alltså bekosta Sven-Bertil Taube en resa till Argentina, så att han kan få återvända hem.

Låt oss också fundera på vad som skulle ha hänt om de regler SD förespråkar skulle ha gällt för c:a 100 år sedan. Naturligtvis hade våra gränser varit stängda. Evert Taube hade satts på närmaste fraktfartyg tillbaka till Argentina – och Sverige hade varit en nationalpoet fattigare.

Man kan ju fråga sig om SD och liknade grupper tror att den svenska kulturen är så svag att den inte skulle tåla påverkan från argentinare eller araber, för den delen.

Så är valet över och vi kan ägna oss åt betydligt trevligare saker.

I går, torsdags, så var det t.ex. dags att utse åretsnobelpristagere i litteratur. Det gick till ett förhandstippat val; Orhan Pamuk. Tyvärr var det ingen som vrålade ”Äntligen” - det borde man gjort. Pamuk är en värdig mottagare.

Men tyvärr fylls nu insändarsidor och kvällstidningarnas kommetarsidor med ett evigt gnölande: ”Vem är det?”, ”Kan inte priset gå till någon man känner till?” och framför allt, det värsta argumentet av alla ”Kan inte Astrid Lindgren få det nån gång?”

Att man bedömer hela världens kunskapsmängd utifrån sin egan horisont är inte så konstigt, speciellt om man är självcentrerad: ”Vet inte jag vem Pamuk är så vet väl ingen annan det heller” Att han har prisats såväl som författare som frihetkämpe i många år undgår väl dem vars litterära horisont slutar vid Liza Marklund.

Men – Astrid Lindgen – jag undrar hur länge dett tjat ska fortsätta. Ja, jag tillhör dem som anser att hon borde ha fått det under sin aktiva levnad. Hon var god stilist, hon utvecklade barnboken och hon hade en sprudlande fantasi. Men ... hon är faktiskt död. Nobelpriset delas bara ut till aktiva författare. Förmodligen sitter hon i Nangijala och skriver ännu mer fantastiska böcker men de kan vi aldrig få se, vi som bor kvar här.

Om jag förstått det akademiska skvallret rätt så var det Artur Lundkvist som motsatte sig hennes nobelpris. Men även han har lagt ned sin penna. Så låt oss inse att världen rullar vidare och att Akadmin faktiskt delar ut priset till vem man vill. Nobelstiftelsen är privat – inte svenska folkets egendom.

Var befinner vi oss i historien?

Om jag vore manusförfattare i Hollywood så skulle jag passa på nu. Irak vimlar av amerilanska soldater och Irak är en urgammal kulturbygd. Civilisationens vagga kallas det även för.

För c:a 4000 år sedan fanns här ett rike .. Mesopotamien. Det hade sin tid, men som alla riken så gick det under – för c:a 2.500 år sedan. Det var som gjort för en film med mystik och action..

Det lämnade efter sig mängder av minnesmärken och ruiner. Ruiner vilka några soldater, i en Hollywoodfilm, kan kan upptäcka och besöka. Och eftersom detta är en film från Hollywood så ligger klyschorna tätt över bioduken. Man befriar en förbannelse som legat dold där i 4000 år. Något som dödar de som besöker ruinen. Något som dödar människorna som bor runt omkring.

En fånig idé som vi sett alltför många gånger och som får oss alla att stöna av uttråkning. Hur vore det med en smula realism? Vilken naturlig kraft skulle kunna döda så många människor bara genom att bli befriad? Och varför hade man spärrat in denna kraft – utan någon som helst varning. Men kanske varningen fanns? Kanske stod den skrivet på ett okänt språk? Kanske visste inte soldaterna vad de tog sig till? Fast det gör ju inte filmen mer trolig?

Eller?

Nu går vi 4000 år fram i tiden ... år 6006 – om vår tideräkning får bestå. Alla tider har sina soldater och även i en framtid så utforskar väl dessa okända platser. Men denna gång sker uppe i vår höga Nord. Och även denna gång släpper man lös en dödlig förbannelse. Något som gör att tusentals människor dör av radioaktiv strålning. Först då upptäcker man att den egendomliga symbolen var en varning.En varning från oss som bodde här 4000 år tidigar. Med med ett annat skriftspråk, med andra symboler.

– Men hur, frågar man sig förmodligen år 6006? Hur kunde man vara så korkad 2006. Att man fyllde markerna med ett dödligt gift?

– Hur kunde man fylla markerna med avfall och hur kunde man sänka hundratusentals rostiga tunnor med plutonium, i Stilla Havet?

– Saknade man all framtidshållning. Tog man inget ansvar. Lade man allt detta på sina barn och barnbarn?

Sanningen hittar man hos våra kärnkraftsförespråkare. De som säger att problemet med slutförvaringen är löst. Vi ska behålla kärnkraften. Kanske t.o.m. bygga ut den. Man äger nämligen den klairvoyanta förmågan att se in i framtiden ... hur jorden fungerar om 4000 år, när vår civilisation är över och något annat kommit i dess ställe.

Man lovar och bedyrar att ingen ska komma till skada, i framtiden. Fan tro't, sa Relling.

Vi har producerat nog med gifter. Låt oss nu börja producera sådant vi verkligen behöver.

Varför blir man egentligen grön?

Jag tror att för alla människor är politik ett individuellt val. Man jämför sina egna ideer med de politiska partierna. Sedan blir det lite krångligare. För många verkar det finnas ett behov att återspegla sin egen idévärld i något parti och stämmer inte spegeln så avstår man från att välja.

Detta är tragiskt. Det gäller ju inte att finna ett parti som är en själsfrände. Det gäller att finna ett parti som någorlunda stämmer överens med ens egna ideal.

Därför blev jag grön. Inte för att varenda litet ord i vårt partiprogram är mitt rättesnöre, utanför därför att den bakomliggande tanken – den gröna – är mitt synsätt.

Låt oss ta ett litet exempel.

Det här med mode! Det här med kläderna vi bär på kroppen. Man skulle kunna hoppas att de främst var till för att hålla oss varma under långa vintrar men så är inte fallet. De är prydnader, smycken och sätt att framhålla den egan kroppen. Må så vara. Människor får pryda sig hur de vill men när konsekvenserna av vår utsmyckning blir förödande måste det finnas en kraft som drar i bromsen.

Kläder, och speciellt modekläder, tillverkas i dag, i huvudsak, i sweatshops, i Sydostasien. Förhålladena där kan mest jämföras med de som rådde i våra svenska syfabriker under början av 1900-talet. Låga löner, långa arbetsdagar, dålig arbetsmiljö.

Kläderna skeppas sedan till västvärlden för konsumtion. Här köps de av helt vanliga konsumenter som du och jag. De köps för att pryda våra kroppar. Tyvärr är det så att kläder har blivit en färskvara. Den ena vårens mode kan inte längre bäras på hösten. Då måste de kasseras – trots att de är fullt funktionsdukliga. De tillhör ju förra säsongens mode och därför blir de överflödiga.

Men någonstans ska dessa kläder ta vägen. Därför skeppar vi dem tonvis söderut så att man kan bära dem i Afrika i stället. Följden blir att den afrikanska klädindustrin slås ut – med arbetslöshet som följd.

Som en lök på denna ganska otrevliga lax så tillkommer en mängd subventioner av latbruksprodukter via EU. Dessa subventionerade varor säljs till underpriser till afrikanska länder, vilket även gör det omöjligt för dem att försörja sig som bönder. Det enda som återstår är arbetslöshet. Om man nu inte betalar överpris till människosmugglare för att få komma till Europa som illegal invandrare. Det är inte alla som överlever en sådan resa.

Varför bygger man nu ett sånt här fullständigt idiotiskt system? Svaret är enkelt. Ekonomisk tillväxt och höjd BNP! När man utnyttjar fattiga sömmerskor i Sydkorea och plundrar Afrika på dess utveckling så får vi ökad ekonomisk tillväxt i Sverige. Och tillväxt är det närmaste religion vi har i detta land. Skulle man ifrågasätta tillväxten så blir man beskylld att ifrågasätta välfärdsamhället – ett samhälle vars välfärd gör oss till konsumister av dummaste slag. I välfärdens namn ska vi inte köpa slita och slänga. Vi ska enbart köpa varor utan hållbarhet.

För mig är MP det enda parti som bekämpar denna form av dummhet. I ett grönt samhälle slösar vi inte på resurser. Vi tar tillvara människorna. Vi bygger bygger på hållbarhet. Inte på BNP, ett utsugande EU och kläder som färskvaror.

Stoppa USA-Imperialismen

En gång i tiden satt Sverige som i ett skruvstäd. På ena sidan stod Sovjetstaten med sina stridsvagnar. På den andra stod USA med sina McDonaldsresturanger. Vi vet hur det gick. Stridsvagnarna skrotades och nu äter vi hjäl oss istället för att bli skjutna.

Och skulle vi inte vilja proppa oss fulla med amerikansk kultur, vars enda syfte är att åderförkalka våra hjärnor och tömma vår plånbok, då kommer sanktionerna fram.

Det sällsamma är att vi har en regering som finner detta fullt naturligt. Vill CIA hämta egyptier i Stockholm så går detta bra och vill amerikanska lobbyorganisationer att polisen ska kratsa deras kastanjer ur elden – ja då gör man så. I full masochistisk underkastelse.

Som ni förstår så är jag inte Socialdemokrat men ändå längtar jag tillbaka till den tid då Olof Palme vågade och kunde visa lite ryggrad gentemot USA:s representanter. Det är en fråga om moral och kurage. Vår nuvarande stadsminister verkar böja ryggraden så långt magen räcker. Så fort husse blåser i pipan.

Vad jag syftar på är naturligtvis SVT:s avslöjanden om amerikanska lobbygrupper låg bakom raiden mot Pirate Bay.

Här är dokumenten bakom fildelarrazzian

Nu gillar jag inte piratbukten. Det är en sajt som verkar drivas av nästkusinerna till hackaren i filmen Goldeneyes... Han som gick och vrålade ”I am invincible”, fram tills han dränktes i flytande helium.

Dessutom kan man ju undra vad det är som amerikanska filmbolag finner så utmande med utbudet... När jag skriver detta kan man bl.a. välja mellan:

• Alla Rosa Panternfilmerna
• Da Vincimysteriet – textad på danska
• The Incredible String Bands fullständiga utgivning

Ett utbud som verkligen är värt bandbredden (obs ironi).

Den dagen någon gör en sajt med kvalitesfiler så tror jag piratbuktens saga är all. Och den dagen kan man också ta betalt.

Men det är ingen orsak att lägga sig platt inför USA:s imperialistiska krav. De hotar med ekonomiska sanktioner. Vad tänker man göra? Dra in alla McDonaldsresturanger? Bara det vore ju en anledning att starta ett dussin nya piratbukter.

/Clas

Är fildeling stöld?

Det finns tillfällen då de senaste problemen visar sig vara de äldsta. Medan debatten om fildelning sakta tonar ut – för att förhoppningsvis återvända vid ett annat tillfälle – så efterlämnar den mängder av obesvarade frågor.

En av dessa är: ”Är fildeling stöld?” Och då menar jag inte juridiskt utan mer etiskt/moraliskt.

Självklart inte, skulle man svara om man med stöld anser att någon måste bli bestulen. Om jag stjäl min grannes bil, då är det stöld, därför att grannen förlorar sin bil.

Men om jag bygger en likadan bil som grannen – det kan väl knappast sägas vara stöld??? Eller??

Allt är helt enkelt en fråga om perspektiv. Om en viss artist, som vi kan kalla för EBBE, gör musik så är jag konsumenten – Jag lyssnar på musiken och det kan till och med hända att jag njuter.

EBBE vill ge mig en musikalisk upplevelse och han vill ha betalt för detta.

Om jag njuter men inte betalar. Då anser åtminstånde jag att detta är stöld. Jag har bestulit EBBe för en ersättning för min njutning.

Egentligen skulle man bara betala för den musik man tycker om... vilket vi gjorde på den tiden vi köpte skivor.

Slutsatsen blir en regel: Du skall icke själa. Att stjäla är dåligt alltså är fildelning dåligt.

Men.. skulle jag ändå ladda hem musiken och hjälpa till att sprida den vidare. Då sprids EBBE:s musik över världen och en dag vill man kanske även höra EBBE i Japan och USA. EBBE far dit på turné och blir rik och berömd. Fildelning är bra för EBBE:s kariär.

Slutsatsen blir: Fildeling får goda konsekvenser.

Inom praktisk filosofi kallas det första för ”Regeletik” och det andra för ”Konsekvensetik”.. eller för att utrycka det enkelt... ska jag handla efter ett antal regler eller ska jag handla så att konsekvenserna av mina handlingar blir så goda som möjligt?

Min övertygelse är att vi aldrig kan förutse konsekvenserna av vårt handlande. Ingen kan garantera EBBE en karriär bara för hans musik fildelas.

Därför bör vi handla efter vissa levnadregler. Men levnadsregeln ”Du ska inte stjäla – men fildeling går bra”, är knappast någon bra regel. Därför måste vi också stoppa de stölder som den illegala fildelningen utgör. Vi måste se till att den blir legal i stället – låt oss fildela men låt oss också få betala för det. Annars stjäl vi.

/Clas

En sak är i alla fall säker... framför man en felaktig åsikt en gång så ligger detta efter en i all evighet.
På grund av, vad jag förmodar, ett förbiseende råkade MP:s valmanifest få följande utseende:
"Nedladdning av exempelvis musik och filmer för privatbruk ska vara tillåtet. Upphovsrättsinnehavare ska ha annan ersättning för sina verk."

Jag utgår från att man menar fildelning och inte nedladdning i alla fall är det fildelning Peter Eriksson talar om i sin blogg: Fildelning en positiv teknikutveckling

Men eftersom vissa läser webben som fan läser bibeln så läser man ofta in det man vill... nämligen att MP skulle på något sätt vara motståndare till uppladdning .. men så är inte fallet.

Kanske man också ska uppmärksamma den sista meningen "Upphovsrättsinnehavare ska ha annan ersättning för sina verk". Detta är heller inte samma sak som att vi absolut vill införa bredbandsskatt eller bredbandsavgift.
Jag är inte övertygad om det usla med en sådan lösning men det finns förhoppningsvis ideér som är bättre. Kan parterna mediabolag och bredbandsleverantörer hitta en bättre lösning så anser åtminstone jag att det är att föredra.

Vad som däremot förvånar mig är att så många motståndare till "Bredbandsavgift" vägrar lämna något bättre alternativ. Det räcker inte med av var mot något. I de flesta lägen måste man i sådan fall föreslå något som är bättre.

Min vän Marcus (som inte tillhör MP f.ö.) skissar i sin blogg "Branschen har makten..." på en lösing som kan vara minst lika bra.

Ett rimligt scenario vore förmodligen att lämna en tidsfrist på något år och uppmana parterna att lösa frågan. Skulle man inte efter denna tid hitta någon lösning som tillfredställer såväl företag som konsumenter, då kan det vara läge att börja prata avgift. Men nya skatter kan ju inte vara någons slags "ormolja" som ska kurera alla samhällets sjukdomar.

Sist bara något om politiskt vindflöjeri. Alltsedan tiden med Napster har jag varit positivt inställd till fildelning. När jag 2002 bestämde mig för att arbeta politiskt var det bl.a. denna fråga som var avgörande för min engagemang. God respons fann jag hos endast hos MP. Detta var en av många orsaker till att jag blev "grön". Den som tror att det är något nyväckt intresse har alltså fel.

Jag köpte en CD i går...
Ja.. egentligen i torsdags men so what. En CD jag längtat efter länge. "Goodbye" med Bobo Stenson, Anders Jormin och Paul Motian. ( Läs recension på All That Jazz )

Alltså.. det var bara att knata över till Bengans... lägga upp 169 kronor (inget överpris för just den skivan) och sedan bära hem en liten plastbit.. in med CD:n i datorn och rippa till MP3 och sedan föra över den till min trogna Creative Zen. Först därefter kunde jag lyssna på den. Den var bra.

Men.. nu står ytterligare en CD i min hylla och tar plats .. en CD jag knappast kommer att använda då jag kan koppla in min MP3-spelare var jag vill. Jag betalade mängder av pengar för distrubution och fysisk tillverkning förutom att jag fick ta spårvagnen ned till Sigbergstorget...

Men med 14 låtar och ett pris på 5 kronor per låt, i MP3-format hade jag sluppit kostnader och besvär. För 70:- hade förmodligen försäljningen ökat - även om just denna CD säljer enormt bra för att vara en jazzplatta.
Ingen distrubution, ingen fysiskt produktion inget onödigt åkande. Den bästa av alla världar - om nu bara ECM hade kunnat erbjuda mig detta.
Jodå man kan köpa CD:n via nätet för 17.90 Euro. Men jag vill inte ha CD:n... Jag vill bara ha musiken.

Och sålde man enskilda låtar och vore jag snål kunde jag bara köpt Alfonsina - plattans bästa nummer. För en femma.

Om jag å andra sidan hade hittat skivan på CD++ hade jag kunnat ladda hem den i det format jag önskar. Utan kostnad. Men nu är skivan tillräckligt bra att betala för. Men inte som CD .. bara som MP3.

Ge oss konsumenter det vi vill ha så kommer vi att betala för det.

Skall vi verkligen ha fler skatter?
Förutom att mer skatter och fler skatter inte är samma sak så är frågan sällsam när man diskuterar fildelning. Jag misstänker att alla är överens om att fildelning inte får medföra att upphovsmännen står utan ersättning. Är vi bara överens om detta måste nästa fråga vara varifrån dessa pengar ska tas.

Ett sätt vore naturligtvis att beskatta användarna, alltså lägga en speciell bredbandsskatt på dem som har en internetuppkoppling. Tyvärr tror jag inte detta skulle vara möjligt. Det skulle bl.a. betyda att även de som inte vill fildelar skulle få betala.

En annan möjlighet vore att ta pengar från statens offentliga inkomster men även detta vore riskabelt. Det vore knappast rätt att låta dem som inte ens äger dator eller bredband behöva betala för att vissa vill fildela.

Jag är ingen överdängare på programmering men jag tror att det inte skulle vara svårt att skapa programvara hos leverantören, som filtrerar nättrafiken. Programvara som gjorde det möjligt att för konsumenten att beställa nätuppkoppling med eller utan möjlighet till fildelning. Om sedan lade en ev. skatt/avgift på bredbandleverantören så kunde vi lämna till dessa att skapa olika affärsmodeller utifrån kundernas behov.
För att uttrycka sig förenklat: "För 50 kr. extra i månaden får du också rätt att fildela." Pengarna skulle naturligtvis ograverat fördelas mellan upphovsmännen till filerna- ungefär efter samma princip som den nuvarande kassettavgiften.

Men mer om fördelning vid ett senare tillfälle.

----

Uppdatering.... Lördag 10/9
Från min vän Marcus kom ett förslag. Låt leverantörerna och mediaindustrin skriva avtal. Ett avtal som skulle kunna ge kunderna tillgång till fildelning och mediaindustrin ett ekonomiskt tillskott .. I slutänden blir väl ändå uppkopplingen något dyrare för dem som vill dela.

Jag undrar om de som idag använder t.ex. DC++ eller Azureus skulle va beredda att betala för sig. Men avtal är mer dynamiska än skatter och avgifter så låt gå för det. Idén är i alla fall tillräckligt bra för att diskuteras.

Lördagens GP innehåller också en intervjuv med Anders Hjelmtorp.
Han är vd för Export Music Sweden med uppgift att främja svensk musikexport, och har ett förflutet som skivbolagsdirektör.

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=280345

Kontentan är att mediabolagen MÅSTE kunna skapa en affärsmodell som är bättre än den nuvarande.
- Möjligheterna att tjäna pengar på svensk musik är otroligt mycket större nu än vi har haft i den traditionella branschen. Problemet är att en del av branschen skjuter sig själv i foten, och har svårt att ändra affärsmodell, säger Anders Hjelmtorp.

Tack.. Hoppas att bolagen lyssnar.

Clas gr�na blogg

Clas gröna blogg
Välkommen till min blogg.
Själv är jag en tämligen vanlig undersköterska som passerat 50-årsdagen med viss råge.
Snart är det val och jag skriver denna blog eftersom jag är aktiv inom Miljöpartiet och dess ledamot i Göteborgs stads kulturnämnd.
Det är kulturfrågor jag skriver om och perspektivet är i högsta grad grönt.