För dem som inte vet så arbetar jag i en stadsdel i Göteborg som heter Högsbo.
Det är tyvärr också en stadsdel där en eller flera personer har fått för sig att plåga livet ur söta katter och sedan placera kadavren där de kan hittas av någon eller några som med all rätt blir både upprörda och ledsna.
Rubriken till trots så tror jag däremot inte inte förövaren är sadist och därför finner nöje i att plåga katter. Hade fähunden varit road av sådant skulle hen förmodligen gömt undan kadavret för att undgå upptäckt Nu känns det som personen vill att man ska se och upptäcka vad som hänt de stackars katterna.
Enligt min min amatörpsykologiska uppfattning kan detta bero på två olika orsaker:
1) Hen vet ur illa det är att plåga katter men kan inte styra över sina handlingar. Hen vill bli upptäckt och allt är ett rop på hjälp.
2) Hen njuter mest av att se hur människor i Högsbo blir ledsna, rädda och upprörda. Det blir ett sätt att plåga de människor som blir förbannade över djurplågeriet. Katterna blir ett verktyg att utsätta djurälskare för plåga.
Oavsett motiv så kan man enas om att det är en mycket störd person som agerar. Någon som vill att handlingarna men inte personen bakom ska bli sedd.
Så när kvällstidningarna blåser upp stora rubriker så får personen sin vilja igenom och när människor samlas för manifestation så kan den skyldige stå på avstånd och njuta av att han fått människor i Högsbo exakt så arga och upprörda som han ville.
Om vi däremot förbigick kattplågaren och hans handlingar med den tystnad den förtjänar så skulle man kunna sätta stopp för han avsikter. Och kanske tom göra honom så desperat att han begår ett misstag och kan gripas av polisen.
Det tycker jag skulle vara bättre.
