Det var då jag fick min idé.
– Varför bara gå och gnälla, tänkte jag. Varför inte göra något själv?
Sagt och gjort. Jag knallade upp till Miljöpartiets kansli och erbjöd mina tjänster. Det slutade med att jag ett par år senare hamnade i Kulturnämnden. Det var där och då jag gjorde den sällsamma upptäckten. Artiklarna i tidningarna stämde inte med verkligheten. Fakta förvreds. Direkta lögner fabricerades och den journalistiska okunskapen blommade fullt ut.
Som politiker hade man faktiskt inte mycket att sätta emot. Man fick förklara för vänner och bekanta att det som stod i tidningen faktiskt inte var sant. Dessutom hade jag ju alltid denna blogg där man kunde presentera mer korrekt information. Fast hela tiden fanns den gnagande känslan av att medborgarna hellre ville se parasiterade politiker än en lögnaktiga journalister.
Nu har struntpratet nått en kulmen – igen. Denna gång har GP bestämt sig för att skåda Västtrafiks nya biljettsystem – något jag absolut inte haft med att göra.Ett nytt system innebär mängder av krångel men att behålla ett gammalt system innebär oftast ännu mer besvär. Själv har jag använt de nya korten sedan i somras och faktiskt mest häpnat över hur enkelt det är:
- Stämpla när du går på - stämpla när du går av
- Se till att du alltid har pengar på kortet
Resten löser sig automatiskt.
Det tycker man inte på GP. I stället för att hjälpa resenärerna att hitta rätt så skriver man spaltmeter upp och spaltmeter ned om hur krångligt det är.
Till slut måste naturligtvis de som läser artiklarna tro på att det är sant och inlärningen blir orimligt svår för de som ska använda systemet.
Nåväl. Vill någon skapa debatt om sakförhållanden så kan man göra så. Detta inlägg handlade mer om hur medielögner gör vårt samhälle betydligt värre att leva i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar