måndag 3 oktober 2011

Lilly the Pink

Hennes namn var Lydia Estes Pinkham och hon föddes 1819 i Lynn, Massachusetts. Föräldrarna var Kväkare och 1843 gifte hon sig med en skomakare. De fick fem barn.
Lydia blev vad man i dag skulle kalla en "klok gumma". Hon sålde sina dekokter och brygder. Mest berömd var "Lydia Pinkhams Vegetabiliska Förening". Detta var en brygd avsedd för "Kvinnliga Besvär". Det var dessutom en stor succé. Lydia Pinkham´s Vegetable Compound, som den egentligen hette, hjälpte kvinnor genom menstruation och klimakterium och detta i en tid då detta var något man inte talade öppet om. Lydia uppmanade dessutom kvinnor att skriva till henne för goda råd. De fick alltid svar. I bland fick de också broschyrer i de ämnen som låg Lydia varmt om hjärtat: Slaveriets avskaffande och kvinnors lika rättigheter.

Lydia Pinkham var också den förste att sätta reklam i system. Hon fyllde dagstidningar och veckomagasin med samma reklamaffisch, prydd av en bild av henne själv samt den modesta rubriken "Världens bästa botemedel".

Detta var på den tiden då patentmediciner inte behövde någon innehållsförteckning. Vad många därför inte hade en aning om var att brygde innehöll 20% ren alkohol. Men den räknades ju som medicin, inte som dryck.
Ända fram till 1906 var den därför mycket populär i nykterhetskretsar. Efter detta datum var all producenter tvingade att ange alkoholstyrka i såväl mat som dryck.

En tidigare olägenhet var att Lydia Pinkham avled 1883. Detta hindrade dock inte henne från att fortsätta besvara brev med frågor om de flesta kvinnliga problem. 1905 avslöjade dock The Ladies Home Journal att breven besvarades av en flitig stab av skrivbiträden, utrustade med standardmallar.

Däremot gick det bättre efter 1920 då alkoholförbudet lamslog USA. Lydias brygd räknades fortfarande som medicin och kunde säljas fritt. Det var i detta sammanhang man brukade sjunga en hyllningsvisa till dess uppfinnare som döptes om till Lilly the Pink. Verserna var minst sagt obcena.

1968 "tvättades" texterna och spelades in på skiva av "humorgruppen" The Scaffold. Det blev en mycket intressant inspelning. I bakgrundskören kan t.ex. höras Elton John, som då var helt okänd. Dessutom sjung han tillsammans med Graham Nash som var betydligt mer känd från sin til i The Hollies. Jack Bruce spelade bas och i gruppen ingick även Mike McGear vars riktiga efternamn var Michel McCartney. Jo han hade en bror som hette Paul i förnamn.

Inga kommentarer:

Etiketter

politik (70) filosofi (18) Böcker (13) Kultur (11) Musik (11) Film (8) IT (7) religion (7) Gnäll (6) Media (6) Humor (5) Internet (5) rasism (5) Historia (4) Konst (4) Visor (4) Datorer (3) Debatt (3) Radio (3) Sunk (3) TV (3) Verslära (3) schlager (3) träning (3) Äldreomsorg (3) England (2) Etik (2) Göteborg (2) James Bond (2) Korrelation (2) Kul (2) Miljö (2) Poddradio (2) Språk (2) Teknik (2) café (2) journalistik (2) jämställdhet (2) mat (2) nostalgi (2) psykologi (2) skola (2) Barn (1) Björktavlor (1) Blog (1) Bröllop (1) Deckare (1) EU (1) Faktiodet (1) GP (1) Gnällbältet (1) HBT (1) Hyland (1) Istanbul (1) Kausalitet (1) Komik (1) Konsert (1) Kärnkraft (1) Norge (1) Original (1) Oscar Wilde (1) Povel Ramel (1) Privat (1) Recept (1) Resor (1) Ryssland (1) Rövare (1) STIM (1) Speedway (1) Spel (1) Text (1) Tidningar (1) Typografi (1) Vätgas (1) Web (1) alkohol (1) barnuppfostran (1) beethoven (1) blogg (1) bluff (1) dataspel (1) deklaration (1) diplomati (1) fiol (1) folkmusik (1) gjutjärn (1) hiphop (1) kalkon (1) kläder (1) kollektivtrafik (1) kolonialism (1) kulning (1) kärlek (1) mode (1) mässa (1) noveller (1) nyheter (1) pekoral (1) personligheter (1) rykten (1) skatt (1) skämt (1) spam (1) statistik (1) textäventyr (1) upphovsrätt (1) ylande (1)