tisdag 5 oktober 2010

Dags att avslöja myter

Det finns något som stör mig i den pågående debatten kring SverigeDemokraterna. Mycket av pajkastningen tycks bestå i personliga utfall mot enskilda SD-medlemmar och väldigt lite om partiets idéinnehåll.
Så även om jag anser att Jimmy Åkesson är en fjantig liten nippertippa som börjar gråta när något går honom emot, så är detta inget sakligt argument och bör lämnas utanför en politisk debatt - även om den därmed blir betydligt tråkigare.
Låt oss därför titta på några av de påståenden som SD framför och bemöta dem. Hur trevligt det än kan vara att gå till personangrepp.

Det pågår en massinvandring till Sverige
Genom att sätta det lilla ordet "mass" framför "invandring" har man byggt upp en bild av en fullständig invasion.
I själva verket är det en ganska liten ström människor som får stanna kvar i Sverige.
Med 10.000 beviljade asyler, 20.000 anhöriga och en svensk befolkning på 9.3  miljoner svenskar utgör invandringen 0.3% av befolkningen. Det krävs en paranoid hjärna att kalla detta för en "massa".


Det är synd om SverigeDemokraterna
Att springa till fröken och klaga över att kamraterna är elaka och inte vill leka passar möjligen en sjuåring i första klass, inte en representant för ett riksdagsparti. Då marscherar man heller inte ut ur kyrka därför att man ogillar vad som sägs i predikstolen. Då uppför man sig som en mogen och vuxen människa.
Att framställa sig själva som en grupp som det är synd om, är enbart löjeväckande.
Över huvud taget är avsaknaden av ryggrad, en av SD:s mer motbjudande attribut.


Den Svenska Kulturen är hotad
Själv tillhör jag en grupp som i stort sett ägnat hela mitt liv åt vad man skulle kalla för svensk kultur. Allt från urgamla polskor till Thomas Tranströmer. Att någon annan kultur skulle hota detta är befängt. Det tyder bara på att man inte tror på sin egen kultur och dess inneboende styrka.
Vad man vill förhindra är att den svenska kulturen ska bli "kontaminerad" av utländska influenser. Vad man glömmer är att den svenska kulturen skulle avlida utan näring utifrån. Isolerar man den svenska kulturen från influenser utifrån så kommer det att sitta svenskar om hundra år och svära ve och förbannelse och undra vad vad vi egentligen höll på med när vi lät kulturen dö av näringsbrist.

Det pågår en islamisering av Sverige
Att leva tillsammans är att ta och ge. Det är att kompromissa och finna lösningar som är till gagn för alla. Och det vet de flesta svenskar. De flesta utom SD. Resten av Sverige talar om integrering och att lära sig av varandra. SD talar om assimilering - att de som flyttar hit ska tala och bete sig som Svenskar.
Varje litet krav ses som ett steg mot ett totalitärt samhälle där sharia står över Sveriges Rikes Lag. Det finns ett annat ord för detta - paranoia.

Vi måste ta hand om de som redan finns här
Klart att vi ska, men detta hindrar oss inte att även ta hand om dem som behöver en fristad. Att göra en koppling mellan samhällets segregering och flyktingpolitiken är ett rent skamgrepp.
En våldtagen och stympad somalisk kvinna kan inte vänta medan vi finner arbete åt dem som redan bor här.
Och en arbetslös man från Irak får det inte bättre därför att vi inför flyktingmoratorium.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för att du tar ner begreppet massinvandring på jorden, men dina argument för att svenska kulturen skulle vara ohotad känns vaga. Som 21-årig andra generations invandrare känner jag spontant att en gammal polska och Thomas Tranströmer känns väldigt avlägset, för att inte säga ansträngt att hålla kärt. Jag vet att det bara är exempel, men vad mer finns det? Tv-programmet Seinfeld och breakdance exempelvis är jag och de jag känner mycket mer familjär med. Den svenska kulturen är extremt urvattnad, men det har nog mer med Förenta staternas utbredning att göra än invandring från Asien.

Clas Kristiansson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Clas Kristiansson sa...

Hej

Du har helt rätt men i bland så får man utlämna vissa perspektiv för att få bättre struktur på ett resonemang.

Varje generation måste också definiera vilken kultur som känns väsentlig och jag ska inte ens försöka vara 21 (jag är ju 57)

Men nog måste det finnas något mer? Killinggänget? Bob Hansson?
Hela "Stand-Up"-traditionen?

Jag bara gissar. Förmodligen måste man var 21 för att ge rätt svar.

Etiketter

politik (70) filosofi (18) Böcker (13) Kultur (11) Musik (11) Film (8) IT (7) religion (7) Gnäll (6) Media (6) Humor (5) Internet (5) rasism (5) Historia (4) Konst (4) Visor (4) Datorer (3) Debatt (3) Radio (3) Sunk (3) TV (3) Verslära (3) schlager (3) träning (3) Äldreomsorg (3) England (2) Etik (2) Göteborg (2) James Bond (2) Korrelation (2) Kul (2) Miljö (2) Poddradio (2) Språk (2) Teknik (2) café (2) journalistik (2) jämställdhet (2) mat (2) nostalgi (2) psykologi (2) skola (2) Barn (1) Björktavlor (1) Blog (1) Bröllop (1) Deckare (1) EU (1) Faktiodet (1) GP (1) Gnällbältet (1) HBT (1) Hyland (1) Istanbul (1) Kausalitet (1) Komik (1) Konsert (1) Kärnkraft (1) Norge (1) Original (1) Oscar Wilde (1) Povel Ramel (1) Privat (1) Recept (1) Resor (1) Ryssland (1) Rövare (1) STIM (1) Speedway (1) Spel (1) Text (1) Tidningar (1) Typografi (1) Vätgas (1) Web (1) alkohol (1) barnuppfostran (1) beethoven (1) blogg (1) bluff (1) dataspel (1) deklaration (1) diplomati (1) fiol (1) folkmusik (1) gjutjärn (1) hiphop (1) kalkon (1) kläder (1) kollektivtrafik (1) kolonialism (1) kulning (1) kärlek (1) mode (1) mässa (1) noveller (1) nyheter (1) pekoral (1) personligheter (1) rykten (1) skatt (1) skämt (1) spam (1) statistik (1) textäventyr (1) upphovsrätt (1) ylande (1)