I Aftonbladet 2008-01-19 går Socialdemokratin med Marita Ulvskog till stort angrepp på SverigeDemokraterna och där har jag inga problem - tja förutom att dess medlemmar förmodligen inte är i stånd att ta till sig ett så komplext resonemang. Risken blir ju att man predikar för de redan frälsta. Men allt motstånd mot dumhet är bra och artikeln innehåller en mängd kloka och sakliga argument. Ett kort citat:
Sen inställer sig den mer principiella fråga som diskuterats i media den senaste veckan: kan man räkna människovärdet i kronor och ören, och vad får det i så fall för konsekvenser för vårt samhälle? Om man skulle göra motsvarande bokslut på andra grupper; funktionshindrade, pensionärer, cancersjuka, hur skulle vi se på det?Bättre än så. kan det inte sägas.
Problemet är bara att man låser sig fast vid en gammal syn på problemets grundkärna, nämligen resonemanget om "Vi och Dom".
På partikongressen 1978 sammanfattade Olof Palme en stor del av socialdemokratins budskap med: ”Det får inte finnas vi och de – det finns bara vi”.Det är detta som gör att SD kan skörda framgångar. De flesta människor vägrar att buntas ihop i ett enda stort kollektivt "vi". De flesta vill söka, och finna sin identitet och detta kan man endast göra genom att ställa sin egna person i förhållande till andra människor - oftast de som är olika en själv. På så sätt blir olikheterna en möjlig väg till att finna en egen identitet. Att förneka denna process är att plöja upp vägen för SD och andra politiska grupperingar som kan spela på människans osäkerhet och okunskap.
Vi måste erkänna våra olikheter men vi måste också lära oss att behandla våra medmänniskor med respekt, kärlek och ödmjukhet. Först i denna kontrast och i dessa mjuka värden går det att se vägen till ett varmare, lyckligare och mer kärleksfullt samhälle. Något som förmodligen är en mardröm för varje medlem av SverigeDemokraterna.
/Clas
1 kommentar:
Touché vad gäller fanatiska liberaler :D
Vad sen gäller kronor och ören, så bedöms redan människovärde ekonomiskt - att påstå något annat är att mörka verkligheten.
Jag fick en personlig och ganska obehaglig påminnelse om detta själv nyligen, eftersom en i min familj fått besked om att han bara kan få en viss cancerbehandling utifall läkarna är hyfsat övertygade om att den kommer att fungera. Skälet är att behandlingen är dyr, till och med mycket dyr.
Jag tror nog att det är bättre att vi synliggör dessa bedömningar, snarare än att stoppa huvudet i sanden och säga att: "Så skall det inte vara". Blir bedömningarna synliga, så kan vi i alla fall ta ställning till deras rimlighet.
Skicka en kommentar