Han första samling med betraktelser över känt folks dumheter hette "Människor det varit synd om". Hans nya bok heter därför "Människor som gått till överdrift". Liksom i första boken är det en form av glorifierat skvaller på testosteron. Kåserande och mycket roligt.Ett helt fantastisk kapitel handlar om den tafatte, snälle, kaffedrickande och hysteriskt populäre "Snoddas" - en flottande bandyspelare som fick sitt stora genombrott året innan jag själv föddes. Man kan ju undra vilken arkeologisk dragningskraft denna sångare har på den mycket yngre Lind. Han har till och med lyckats luska fram att orsaken till att Snoddas inte sjöng oden "Haderian Hadera" vid genombrottet, i radio. Orsaken var att Hyland tyckte dessa ord var alltför snuskiga. Var hittar han dessa sällsamma uppgifter?
Ett annat säreget kapitel handlar om hur Lou Reeds föräldrar skulle bota hans homo-böjelser med hjälp av el-chocker. En orgie i 50-talets framgångstroende.
Som miljöpartist var den nästan med masochistisk glädje jag kastade mig över kapitlen om Birger Sclaug och hans famösa kvinnoskildringar. Kalle Lind är såväl elak som rolig och då blir det lätt att frossa, med en smula självironi som krydda.
Kalle Lind skriver bättre och bättre. Den stora skillnaden mellan denna bok och den förra ligger i språket och tilltalet. Kalle Lind har blivit än mer pratig och språksam. Han fladdrar ofta iväg i små utläggningar som bara har mycket avlägset med själva ämnet att göra. Men eftersom han skriver lätt och bra så styrker dessa små utflykter enbart boken. Detta är underhållningslitteratur och Kalle Lind är kåsör.
Att man sedan får ny information på vägen är enbart bonus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar