Några dagar i Krakow

Med tågresa fram och tillbaka blev det faktiskt sex dagar. Men när vi väl anlänt var det bara att njuta av en av de vackraste städer jag sett. Vissa delar sträcker sig 1000 år tillbaka i tiden och den som är det minsta intresserad av historia finner sitt lystmäte här.
Därför var det kanske lite egendomligt att vi började med att ta bussen bort från Krakow. Vi skulle besöka Wieliczka, en liten polsk by; mest berömd för sina saltgruvor.
Saltgruvor låter ju som en plats dit människor tvingas, en plats där man får arbeta i mörker och kyla och med fara för sitt eget liv. Och förmodligen var det så också. Många dog också av slit och umbäranden men många blev också rika. Förutom lön fick man också 1 kg. salt/vecka och det hände att den bonusen kunde göra en familj rik.
Alla var heller inte sysselsatta med att hacka det dyrbara saltet från väggarna. Men gav sig också tid att smycka salarna och gångarna för att hylla de helgon som gav dem beskydd. Följden blev de mest fantastiska salar med underbara skulpturer – allt uthugget direkt ur den salta klippan.

På eftermiddagen tog vi spårvagnen till Nowa Huta – ett bostadsområde som i all osannolikhet faktiskt var bättre än sitt rykte. Det är ett gigantiskt stalinistisk projekt som påbörjades för 60 år sedan. I ena änden byggde man ett stålverk. I den andra mängder med bostadshus – planerade in i minsta detalj med allt vad en äkta arbetare kan behöva. I området bor det nu 200.000 människor och vad som började som en mardröm har nu blivit en ganska trevlig stadsdel med mycket grönska och betydligt bättre än sitt rykte.

Dag två började också med bussutfärd. Denna gång till ett betydligt vidrigare ställe – Auschwitz I och Auschwitz II – Birkenau. En grov beskrivning är att Auschwitz var den plats där man avrättade polacker och sovjetiska krigsfångar. I Birkenau utrotades mest judar. Men totalt lär 1.500.000 människor dött där.
Båda platserna är vidriga bortom allt sans och förnuft. Jag önskar jag orkar skriva vad jag sett men jag önskar än mer att alla åkte dit och fick med egna ögon se vad nazismen åstakom.

Sista heldagen besökte vi Wawel vilket är en kulle som rymmer slottet med samma namn samt dess katedral, i vilket vår egen Sigismund ligger begravd. Här hette han Sigismund III och är mest känd för att flyttat huvudstaden från Krakow till Warsawa. Han kallades även Sigismund Vasa vilket gjorde tillvaron extra krånglig för släkten här hemma som inte alls ville ha några extra Vasar i Polen. I vilket fall ligger han begravd i kryptan – fast ganska anonymt.

Krakow är en underbar plats och det finns nog inget folk som talat såväl om sin lokala husmanskost och det vänligaste man kan säga om den är väl att den maten behöver allt stöd den kan få. Tack och lov finns det många riktigt bra italienska och judiska restauranger. Och dessutom är det billigt. Strax över 50-lappen för en god middag om man dricker vatten till.

Det enda som var knepigt var hur man verkar ta i överkant när det gäller att att bli så västerländsk som möjligt.
Så till exempel heter Centralplatsen i Nowa Huta inte längre Stalinplatsen. Från och med 2004 heter den Ronald Reagans plats.
Strax utanför AllaHelgons kyrka hörde vi en duktig violinist som spelade så att man smalt – om det inte vore för ett vedervärdigt förinspelat komp på en taskig synth.
Priset togs dock av Coka Cola vilka på polska skrev ungefär att ”Livet blir bättre med Coca Cola” på sina affischer och sedan placerade dessa utanför Auschwitz.

Men trots allt; Detta är anteckningar i marginalen. Krakow är en fantastisk stad. Jag kommer att återvända.