Det står en bil på min gata. Den drivs på en grogg av 85% etanol och 15% vanlig bensin. Och den är min.
Den har lyckats med något jag längtat efter – nämligen att minska mitt bidrag till växthuseffekten.
Den är inte perfekt. Ingen bil är perfekt. Den perfekta bilen finns nämligen inte. Även etanolen tär på miljön, men i jämförelse med min gamla Nissan blir utsläppen betydligt mindre.
Men den är bättre än gamla Nisse som enbart drack vanlig bensin.
Trots detta fylls spaltmetrarna i våra vanligaste tidningar med alarmrapporter kring etanolens skadlighet. I jämförelse med vad då, skulle jag vilja fråga? Och varför? Den är bättre än bensin men betydligt sämre än bilar som driva av vätgas. Men dessa finns inte ännu. Vi väntar ivrigt på att få tanka våra bilar med vatten som bryts ned till knallgas, som driver motorn och återigen förvandlas till vatten. Ett praktiskt kretslopp.
Men detta kräver ett grönare samhälle. Ett samhälle där ekologin kommer före ekonomin. Där det gröna tänkandet även påverkar våra vanligaste journalister så att de inser att etanol är ett steg på vägen men absolut inte målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar