Vad kostar en människa?

Jag såg inte partiledardebatten härom kvällen. Men så mycket har jag förstått att SD lyckades med konststycket att baxa in de övriga på sin egna planhalva och där se till att öka sin popularitet.

Det tragiska med SD är ju att så många tycks tro på deras teorier om att den så kallade massinvandringen och de enorma kostnader denna tycks medföra.

Förmodligen är det så att all invandring är massinvandring i deras värld.

Allvarligare är det nog när ett riksdagsparti inte ens har förstått nationalekonomins enklaste principer.

Tror man att arbetslöshet och invandring är ett nollsummespel så får detta till följd att man först skapar arbetstillfällen, sedan kanske om utrymme ges, kan tänka sig en viss invandring. Bara utlänningarna är skötsamma och viss assimileras (uppslukas) av det svenska samhället. Att ökat invånarantal också ger ökad mängd arbetstillfällen är något som inte gått upp för partiet.

Som om inte detta vore illa nog så finns det ytterligare ett felaktigt mantra som upprepas inom SD. Man har bitit sig fast i begreppet kostnader. Frågan kan synas enkel: ”Vad kostar invandringen?”. Att sedan, som SD, enbart se till vilka utgifter som kan behäftas invandringen är totalt systemfel. Ett kort exempel:

Anna köper ett äpple för 2 kronor. Hon säljer sedan äpplet till Lisa för 3 kronor. Med andra ord har Anna gjort en vinst på 1 krona. Skulle man enbart se till Annas kostnader så skulle hon naturligtvis gjort en förlust på 2 kronor.

Kostnader och inkomster är viktiga men än viktigare är resultatet. Och, som visas på denna sida, de offentliga inkomsterna för utrikes födda personer är högre än utgifterna. Varje invandrare utgör därmed en vinst för Sverige. Kanske inte under de första fyra fem åren men i det långa loppet har vi helt enkelt inte råd att stänga våra gränser.

Frågan vi borde ställa är: ”Har Sverige råd med Sverigedemokraterna?”