Tomb Raider

Sommar! Sol! Lata dagar. Vad passar bättre än lite usel och halvtaskig film.
Dagens infall blev Tomb Raider med en nästan onödigt vacker och självsäker Angelina Jolie i huvudrollen. En film med bara ett fåtal goda sidor.
Dess fösta fördel och orsaken till att jag såg den över huvud taget vad recensenternas utfall om att dess bakgrundshistoria skulle vara obegriplig. Eftersom filrecensenter oftast inte är särskilt bildade utanför sitt område KAN detta betyda att filmen är värd att se på grund av en intressant bakgrundshistoria.
Och bakgrunden till Tomb Raider har sina poänger med sin berättelse om det urgamla sällskapet Illuminati och dess plats i den västerländska historien. Bakgrunden är bättre än filmen med andra ord.

Men. Som en liten extra bonus dyker det upp en scen som få mig att hicka till. Huvudpersonen Lara Croft har just fått ett brev från sin avlidne far som innehåller ett av William Blakes mer kända citat. Dags alltså att ta en tur till "Det gamla biblioteket", som i detta fall är en "Gammal bokhylla",täckt av ett "Gammalt lakan" och fullt med "Uråldriga böcker". Närbild kan ses här bredvid.
Men titta noga till höger om hjältinnans pekfinger. Känns böckerna igen? Just det! Fem band av Svensk Uppslagsbok, 50-talsupplagan, i halvfranska band. Kanske vackert på bild men knappast uråldriga böcker. Och varför bara fem band?
Och framför allt. Biblioteket tillhörde pappa Croft. Kan man då utgår från att han kan läser svenska.
Frågorna blir många när man springer på en sådan scen.

Eller kan man bara utgå från att en scenograf tyckte de var snygga? Förmodligen!