Jag älskar P1. Det har inget med ålder att göra. Jag har lyssnat på P1 allt sedan det var den enda tänkbara kanalen. Jag är uppvuxen med allt från Dickie Dick Dickens till OBS. Jag tillhör tom med dem som protesterar vilt när man förändrar tablån. När goda program försvinner och andra, mindre goda, dyker upp.
Problemet är ju bara att man arbetar under dagtid. Det blir inte så mycket lyssnat då.
Därför är jag en av dem som omfamnar Podradio med största förtjusning. Att kunna ladda hem de program man vill lyssna på och sedan lägga dem i MP3-spelaren och kunna lyssna när man åker spårvagn genom Göteborg. Det är en fröjd.
Själv kände jag mig en smula irriterad när ”Vår grundade mening försvann”. I stället har vi fått två ganska identiska mediegranskande magasin; Publicerat och Medierna. Det sistnämnda har härom vecka en längre debatt om radions framtid. Naturligtvis försvarade man den ökade tramsifieringen av P1 ... men tack och lov kan man ju hoppa över dessa barnsligheter när man själv kan välja vilka program man ska hämta hem.
Jag får de radioprogram jag vill ha. Resten struntar jag i.
Och vill jag lyssna till musik finns ju alltid Last.fm- vilket jag upptäckt till min stora lycka häromdagen. Jag skriver bara in namnet på någon artist jag vill lyssna till; Fred Åkerström, John Coltrain eller Edward Grieg så väljer sajten den musik som man tror jag vill lyssna på. Det blir som melodiradio men skräddarsydd för mina egna behov.
Konventionella radioprogram lyssnar jag bara till som rent undantag.
Nu kan man ju bara hoppas att SR fattar att vi är några stycken som verkligen gillar podradio och behandlar mediet mindre styvmoderligt i framtiden. Framför allt önskar jag att kunna ladda hem ”Stil” och varför inte Dickie Dick Dickens igen. Ska man få tag i sistnämnda får man ju ge sig ut på de illegala fildelarsajterna och leta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar