Funderingar kring grönkålssoppa

Det värsta med julen var Annandagen. Då skulle det ätas julmiddag hos farmor och då dök alltid fars faster upp. Hon var rik som ett troll och hon nöp mig i kinden. Sedan sa hon: "OjojojO Vad du har vuxit."
Jag brukade titta på henne och tänka: "Kanske det är faster som har krympt".

Detta var dock uthärdligt i jämförelse med julens främst straff: Grönkålssoppan.
Ingen smakminne är värre än denna ljumna jolmiga gröna sörja med ett förskrämt halvt hårdkokt ägg som enda tröst. Men ätas skulle den.
Så det var med stor tvekan jag började laga min egna variant av detta barnastraff. Det var då jag gjorde min stora upptäckt; Grönkålssoppa kan bli hur gott som helst men den blir sämre av att kokas.

Detta är min Grönkålsoppa. Få se om du gillar den.

Tag en stånd med grönkål. Helst med stock och allt. Riv sedan av nerverna från stocken och repa bort bladen från nerven. Denna (nerven alltså) kan man strimla på längden och lägga i grönsallad.

Väg mängden blad och koka upp 1 liter vatten per 100 gram grönkålsblad. Släng i en smörklick i vattnet och lämpliga mängder buljongtärningar.

Ställ ett durkslag fyllt med grönkålsblad i en bunke och häll på det kokande vattnet långsamt. Mycket långsamt! Låt stå ett kort tag. Tag nu och blanda vattnet och grönkålsbladen i en stor kastrull.

Attackera med stavmixer tills soppan får lagom konsistens. Nu är det bara att krydda med salt och vitpeppar. Men gör det försiktigt. Detta blir mycket soppa så jag skulle gissa att du vill frysa in den. Krydda den då färdigt när du tinar upp den.

Så smakar min och tycker du att den är för "knaprig" så låt den koka ett par minuter till.

Valfundering

Så är alla röster räknade i EU-valet. Och som grön är man lycklig över resultatet. Näst störst i landet och flest röster i såväl Stockholm som Göteborg.
Smolket i bägaren lär visst vara att SD gick framåt. Eller gjorde de det? Denna lilla analys ska INTE ses som helt seriös. Man kan inte jämföra riksdagsval och EU-val.
Men det kan ge lite tankeföda. Låt oss först se på några siffror. I stället för att räkna procet så har jag valt att titta på absoluta röstetal och vi jämför årets val med riksdagsvalet för 4 år sedan. Titta på följande siffror:

SD
Röster 2014 359248
Röster 2010 339610
Skillnad       019638
Valbudget    50 miljoner
C:a 2600 kronor /  ny röst

MP
Röster 2014 572591
Röster 2010 437435
Skillnad       135156
Valbudget    20 miljoner
C:a 148 kronor / ny röst.

Jag har inte siffrorna för FI men jag misstänker att dessa blir ännu lägre.
Utan att dra alltför höga växlar så kan man i alla fall dra följande slutsatser. Om 20.000 röster är en framgång så ok... SD gick framåt. Men det kunde varit betydligt värre.

Och det var dyrköpta röster. Pengar är inte nog. Man måste också ha kompetens och det är extra viktigt om man kämpar i den ideologiska uppförsbacke som består av rasism och fascism.
Att framstå som underdog fungerar innan man hamnar i riksdagen, efter detta är man en del av etablissemanget och förväntas uppföra sig därefter. Då får offerkoftorna lämnas hemma. I samma garderob som järnrör, inkompetenta uttalanden och sexistiska filmer.

Fascismen växer... men tack och lov går det långsamt i Sverige.

Ett privat inlägg

Kära vänner (och kanske ni som inte känner mig men läser detta ändå). Något hände i mitt liv för ett tag sedan. Något jag vill dela med er. Men eftersom jag inte vet hur jag ska tala om det så skriver jag ett inlägg i bloggen, i stället. Så får du läsa, i stället.

Jag har ett minne från 12 – 13-års ålder. Jag är uppvuxen i Västra Frölunda och hade väl i princip utforskat alla platser i grannskapet. Det var dags att sträcka ut. Dags för nya jaktmarker. Det var en lördag. Det var strax efter Påsk. Jag tog spårvagnen till Grönsakstorget och gick mot Saluhallen.
På marken låg en fjäder. Jag plockade upp den, satte den i dragkedjan, lyfte ansiktet mot solen och log. Då hör jag en röst skrika: ”Ge dig av härifrån! Sådana som du vill vi inte ha här.” Framför mig stod en kvinna, högröd i ansiktet och skrek åt mig att jag skulle dra år helvete. Jag förstod ingenting. Något i mitt sätt att vara hade provocerat denna kvinna till vansinnets gräns.
Sedan hände det om och om igen. Jag märkte att det var något som skapade motvilja och ren hat hos vissa människor. Men också tvärt om. Jag fick vänner – även om det tog längre tid än för övriga jag kände.
Jag märkte att jag var någon form av socialt klipulver. Det fanns de som blev förbannade, de som blev irriterade och framför allt de som visade tydliga tecken på genans, när jag dök upp. Men detta var som ett spel där andra var välbekant med reglerna medan jag kände att jag fortfarande satt och letade i manualen.

Det hände också att jag såg mig i spegeln och frågade vad jag gjort av mitt liv. Vad jag såg var ett pärlband av oavslutade projekt. Saker jag börjat på men aldrig avslutat. ”Något” hade dykt upp och som fått mig att gå vidare till andra, lika oavslutade, projekt.
Men för mig var detta lika ”normalt” som att jag inte hade förmågan att föra mig socialt.

Men så för en månad hände det sig. Av olika orsaker, för långa och krångliga att gå in på, befann jag mig hos en psykolog. Vi hade väl talat en timme när hon såg på mig och sa: ”Jag kan inte ge dig formell diagnos, men det du berättar för mig tyder på att du kanske har haft såväl Asperger som ADD sedan barndomen.”
– Men så osocial är jag väl inte, försökte jag fråga?
– Nej men nu är du 61 år gammal och på den tiden har du lärt dig kompensera, blev svaret.

Så nu sitter man där. Det känns som om någon har pekat på mig och sagt: ”Men herre gud människa. Du har ju träben. Visste du inte om det?”
– Jaha, är det därför jag är så dålig på att springa 100 meter.

Men har du läst så har långt, så vet du om det, i alla fall. Ville liksom bara att du skulle veta.
Trösten är väl; att det är inte mitt fel, att jag är en lat tråkmåns.

Nu måste jag bara fundera på, vad jag ska göra åt det.

Paul Temple på BBC

Allt sedan tidiga tonåren har jag varit fascinerad av radioprogrammen om Paul Temple. Jag minns hur jag satt klistrad vid radion när avsnittens sändes. Ofta i P2 som en del av undervisning i engelska. Och förmodligen var det den detta som gjorde mig gripen. Man behöver inte vara någon överdängare i det engelska språket för att förstå vad som sägs. Bara man behärskar ord som Perturbed och uttryck som "By Timothy".
Detta är en förteckning över de avsnitt som sänts som radioteater över BBC fr.o.m. starten 1938 och fram till i dag. I flera fall finns det inga inspelningar sparade och i andra fall har man gjort nyinspelningar. Listan är sorterad i kronologisk ordning, alltså i den ordning som programmen sänds i BBC.
Listan innehåller även referenser till de talböcker som gjorts efter Durbriges romaner.

1) Send for Paul Temple

1938
Den första serien från 1938. Allt utom avsnitt 1 har gått förlorat.
Den finns dock inläst som talbok under samma namn

2) Send for Paul Temple

1938
En förkortad version av serien, 60 min. men tyvärr raderad.

3) Paul Temple and The Front Page Men

1938
Förlorad
Finns som talbok

4) News of Paul Temple

1939
Förlorad
Finns endast som talbok

5) Send for Paul Temple.

1941
Möjligen en repris av 2, eller en nyinspelning. Finns ej bevarad.

6) Paul Temple Intervenes

1942
Första sparade radioserien. Dålig ljudkvalitet men ganska charmig med Carl Bernard och Bernadette Hodgson i huvudrollerna.

7) News of Paul Temple

1944
Förkortad version av 4. 60 minuter lång. Förlorad.

8) Send for Paul Temple Again

1945
Förlorad men finns i nyinspelning under namnet Paul Temple and The Alex Affair. Finns även som omarbetad talbok under namnet Paul Temple and the Tyler Mystery.

9) A Case for Paul Temple

1946
Förlorad men finns i nyinspelning från 2011

10) Paul Temple and the Gregory Affair

1946
Förlorad men nyinspelad 2013. Såväl inspelningar som manus troddes vara förlorade men efter det att en kopia av originalmanus hittats i Oslo, kunde nyinspelning ske.

11) Paul Temple and Steve

1947
Förlorad men nyinspelad 2010

12) Mr. And Mrs. Paul Temple

1947
60 min lång förkortad version av 11. Förlorad.

13) Paul Temple and The Sullivan Mystery

1947
Lär finns bevarad men jag har inte hört den. Finns lätt omarbetad som talbok under namnet Paul Temple East of Algiers och även i nyinspelning från 2006.

14) Paul Temple and The Curson Case

1948
Förlorad men finns som talbok

15) Paul Temple and the Madison Mystery

1849
Förlorad men finns som nyinspelning från 2008

16) Paul Temple and The Vandyke Affair

1950
Förlorad men finns som nyinspelning från 1959

17) Paul Temple and The Jonathan Mystery

1951
Förlorad men finns som nyinspelning från 1963

18) Paul Temple and Steve Again

1953
Förlorad men kan kanske vara en förkortad version av 11. 60 min lång.

19) Paul Temple and The Gilbert Case

1954
Första serien med den klassiska besättningen Peter Coke och Marjorie Westbury.
Finns bevarad och rekommenderas.

20) Paul Temple and The Madison Mystery

1955

Nyinspelning av 15 men tyvärr förlorad. Finns i ytterligare en nyinspelning från 2008

21) Paul Temple and The Lawrence Affair

1956
Bevarad i alla 8 avsnitt

22) Paul Temple and The Spencer affair

1957
Helt bevarad

23) Paul Temple and The Vandyke Afair

1959
Helt bevarad. Nyinspelning av 16.

24) Paul Temple and The Conrad Case

1959
Helt bevarad

25) Paul Temple and The Gilbert Case

1959
Antingen en repris av 19 eller nyinspelning. Finns bevarad.

26) Paul Temple and The Margo Mystery

1961
Bevarad

27) Paul Temple and The Jonathan Mystery

1963
Bevarad

28) Paul Temple and The Geneva Mystery

1965
Bevarad

29) Paul Temple and The Alex Affair

1968
Nyinspelning av Send For Paul Temple Again och alltså även talboken.

30) Paul Temple and The Sullivan Mystery

2013
Nyinspelning av 13. Finns bevarad
Den första av BBC:s nyinspelningar med Crawford Logan och Gerda Stevenson i huvudrollerna.

31) Paul Temple and The Madison Mystery

2008
Nyinspelning

32)  Paul Temple and Steve

2010
Nyinspelning

33) A Case for Paul Temple

2011
Nyinspelning

34) Paul Temple and The Gregory Affair

2013
Nyinspelning

Detta är listan över de engelska inspelningar jag känner till.
För övrigt så finns det följande talböcker av vilka några baseras på radioserierna:

• News of Paul Temple
• Paul Temple and the Curzon Case
• Paul Temple and the Front Page Men
• Paul Temple and the Harkdale Robbery
• Paul Temple and the Kelby Affair
• Paul Temple and the Tyler Mystery
• Paul Temple East of Algiers
• Send for Paul Temple

Längre fram hoppas jag kunna göra en närmre studie över innehållet i de olika serierna/böckerna.
Källor är Wikipedia samt Frank M. Passages excellenta lista över de äldre programmen. Där finns ytterligare detaljer samt namnen på varje avsnitt.

Offer & Anekdoter

I bland händer och hampar det sig så att det dyker upp mönster i händelseförlopp som inte verkar hänga samman ... men hänger ihop gör de ändå. Tillvaron blir lite som i programmet Spanarna. Men till skillnad från radions spanare så har min hjärna en smula fördröjning. När jag väl fattat vad debatten går ut på - då brukar den vara över.

Ingång ett var en bok som kom ut för någon månad sedan. Det var DN:s Hanne Kjöller som släppte "En halv sanning är också en lögn". Nu ska jag erkänna att jag har inte läst boken och har därför inga åsikter om den. Men den födde ett begrepp hos mig: Offerjournalistik!

Ni vet den där sortens tabloidgrepp där man skriver om Nisse 78 som inte får hjälp av hemtjänsten med att sätta på sina broddar eller Peronella 3 år som måste gå över en trafikerad gata för att komma till dagis. Alltså man tar en enskild, beklaglig, händelse och gör den till mall för en hel verksamhet. Plötsligt är alla sveriges pensionärer utan broddar och alla våra treåringar överkörda av fartblinda bilister. De är alla offer.

Mitt andra perspektiv kalla anekdotisk bevisning. Det föddes när jag av olika orsaker hamnade i en arbetsgrupp med för mig okända människor. Jag hade inte valt den själv. Två av medlemmarna var mycket besvikna på livet. Bitterheten stod som ett doftande moln kring deras personer. Och de kunde heller inte bära bitterheten inom sig. Den skulle ut ... till alla pris. Och den skulle berättas. I långa elegier meandrade sig berättelserna fram. Det var enfaldiga chefer, inkompetenta läkare, elaka spårvagnsförare och korkade tjänstemän i en lång räcka av berättelser och anekdoter, vars sensmoral alltid landade i att samhälle är en plats där inget fungerar och dess enda syfte var att förstöra deras liv.
Beviset för alltings jävlighet låg i deras anekdoter. För strukturella problem fanns det ingen plats.
Och bevisen för samhällets förfall ... var rent anekdotiska.

Självklart är inte samhället uppbyggt efter systemets offer eller klagandes anekdoter. Men någonstans så finns det krafter som vill anpassa  reglerna efter undantagen och strukturerna efter våra få misslyckanden.
Själv tänker jag hålla ögonen mycket öppna i fortsättningen.

Hemester dag 2

Under senare år har det ständigt upprepats ett mantra som håller på att driva mig till vanvettets brant: Man måste vara målinriktad. Man måste ha en målsättning och ett mål att sträva efter och först när man uppfyllt detta mål kan den verkliga lyckan infinna sig. 
Dumheter och nonsens, skulle jag vilja säga.
Då missar man ju allt roligt som dyker upp på vägen. Bara därför at det inte är en del av målet. Och för övrigt så är det ju som i dikten: 

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.



Mitt mål var att få se Karlsborgs Fästning. Jag fick se mycket annat i stället. Det börjar med en liten mystisk skylt vid vägen: ”Fornborg”. Jag kände mig ungefär som i filmen ”Vem älskar Yngve Frej” när jag svängde in på en grusväg som blev allt grusigare till slut med grässträng i mitten. Det var Vädersholms Borgruin jag kommit till. Så hade även 40 förskolebarn med tillhörande fröknar, grillkorvar och cyklar. Det blev frågor typ: ”Är du chef här?” eller ”Vad heter du?”.
Bra att lära barnen att njuta av kulturarvet tänkte jag och tog en titt på resterna av en befästning från 1400-talet. Även om man nu inte råkar dela mitt intresse för gamla ruiner så är den väl värd ett besök. Det var mycket vackert där.

Nästa skylt pekade på en kvarn. Årås Kvarn, närmre bestämt. Det var ett område med vandringsled och vandrarhem och smedjor och en obändig vilja, mot alla ekonomiska odds, att området skulle få kunna leva kvar. Som ”Pièce de résistance” fanns där en av de mest magnifika herrgårdar jag sett. Jag har ingen aning om dess skick eller hur den såg ut inuti. De bara fyllde mig med en längtan: ”Så här skulle jag vilja bo.”
Helst då med tillräckligt med pengar för att rusta upp den och hålla den i stånd. Tänker ofta på han som vann 100.000.000 kronor på Lotto. Hade det varit jag hade Årås Herrgård blivit min.
I solsken verkar den fantastisk men eftertankens bleka krankhet får mig att försöka tänka mig den vintertid när man måste skotta sig ut till vägen för att kunna fara till ICA och köpa kåldolmar. 

Efter denna utflykt i bedagad högrestånd nådde jag så mitt slutmål: Tidahom. Om denna stad visste jag nämligen ingenting. Det var därför jag åkte dit. Nu vet jag mera.
Nu vet jag mer. Jag vet t. ex.  att Tidaholm är en bruksort och att dess framgångar är baserade på tändstickor. Jag vet också att de som arbetade där var inte bara de mest underbetalda  utan också att  arbetet  ledde fram till att deras ansikten förstördes och deformerades av svavlet. Förmodligen en av de vidrigaste kapitlen i svensk arbetarhistoria. Men museet var tillgängligt och intressant och tar man sig sedan en glass på Turbinholmen så har man även avnjutit Tidaholm. 
En bra andra dag på hemestern.

Hemester dag 1

Det blev ingen längre semester nu i Maj. På grund av dålig planering och utgånget pass bestämde jag mig för att fira ”hemester” i stället. Med andra ord så tog jag tre dagar inom bilavstånd från Göteborg. Det är inte ofta man tar en titt på sevärdheterna i sin egen närhet. Detta är rapporten från dag 1. 20130527 (En vanlig Måndag) 

Det var i dag som jag skulle ta en titt på Norra Halland och vad vore lämpligare än att starta med Gåsevadsholms Slott. Det ligger som en enda stor krokan på en holme mitt i Rolfsån. Med sin chockrosa färg och alla utsmyckningar ser det mest ut som något ur ”My Little Pony”.

Det innehas av ett fideikommissaktiebolag som ägs av friherre Niclas Silfverschiöld. Det får med andra ord inte säljas och man kan verkligen fråga sig vad man ska ha detta slott till egentligen? Men nu är det friherren som får stå för underhållet. Med slopad fideikommiss hade det förmodligen blivit staten som fått öppna plånboken 

Slott nummer två är en borg vid namn Hunehals som ligger längst in i Kungsbackafjorden. Den byggdes av Greve Jacob Nielsen under 1280-talet. Greve Jacob flydde till Halland efter att ha blivit anklagad för mordet på den danske kungen Erik Klipping. Till att börja med byggde han Hunehals men senare drog han sig söderut för att anlägga Varberg Fästning.

Plats nummer tre denna dag var ett besök på Äskhults By – ett obligatoriskt utflyktsmål under min skoltid och därför något jag undvikit sedan dessa.
Äskult är en välbevarad by med rötter innan storskiftets dagar med den sammanhållning som fanns då, innan landsbygden splittrades. Skillnaden i levnadsstandard var enorm om man jämför med tidigare slott och fästen. Men trots allt. Mysigt är det.

Därmed var dag ett över. Mer än tre sevärdheter ska man inte ge sig hän. Då blir det inte roligt

Om kattsadister och manifestationer

Så var det dags att göra sig till ovän med djurvännerna. Jag är förmodligen en ond människa.
För dem som inte vet så arbetar jag i en stadsdel i Göteborg som heter Högsbo.
Det är tyvärr också en stadsdel där en eller flera personer har fått för sig att plåga livet ur söta katter och sedan placera kadavren där de kan hittas av någon eller några som med all rätt blir både upprörda och ledsna.
Rubriken till trots så tror jag däremot inte inte förövaren är sadist och därför finner nöje i att plåga katter. Hade fähunden varit road av sådant skulle hen förmodligen gömt undan kadavret för att undgå upptäckt  Nu känns det som personen vill att man ska se och upptäcka vad som hänt de stackars katterna.

Enligt min min amatörpsykologiska uppfattning kan detta bero på två olika orsaker:
1) Hen vet ur illa det är att plåga katter men kan inte styra över sina handlingar. Hen vill bli upptäckt och allt är ett rop på hjälp.
2) Hen njuter mest av att se hur människor i Högsbo blir ledsna, rädda och upprörda. Det blir ett sätt att plåga de människor som blir förbannade över djurplågeriet. Katterna blir ett verktyg att utsätta djurälskare för plåga.

Oavsett motiv så kan man enas om att det är en mycket störd person som agerar. Någon som vill att handlingarna men inte personen bakom ska bli sedd.
Så när kvällstidningarna blåser upp stora rubriker så får personen sin vilja igenom och när människor samlas för manifestation så kan den skyldige stå på avstånd och njuta av att han fått människor i Högsbo exakt så arga och upprörda som han ville.
Om vi däremot förbigick kattplågaren och hans handlingar med den tystnad den förtjänar så skulle man kunna sätta stopp för han avsikter. Och kanske tom göra honom så desperat att han begår ett misstag och kan gripas av polisen.
Det tycker jag skulle vara bättre.