Så är alla röster räknade i EU-valet. Och som grön är man lycklig över resultatet. Näst störst i landet och flest röster i såväl Stockholm som Göteborg.
Smolket i bägaren lär visst vara att SD gick framåt. Eller gjorde de det? Denna lilla analys ska INTE ses som helt seriös. Man kan inte jämföra riksdagsval och EU-val.
Men det kan ge lite tankeföda. Låt oss först se på några siffror. I stället för att räkna procet så har jag valt att titta på absoluta röstetal och vi jämför årets val med riksdagsvalet för 4 år sedan. Titta på följande siffror:
SD
Röster 2014 359248
Röster 2010 339610
Skillnad 019638
Valbudget 50 miljoner
C:a 2600 kronor / ny röst
MP
Röster 2014 572591
Röster 2010 437435
Skillnad 135156
Valbudget 20 miljoner
C:a 148 kronor / ny röst.
Jag har inte siffrorna för FI men jag misstänker att dessa blir ännu lägre.
Utan att dra alltför höga växlar så kan man i alla fall dra följande slutsatser. Om 20.000 röster är en framgång så ok... SD gick framåt. Men det kunde varit betydligt värre.
Och det var dyrköpta röster. Pengar är inte nog. Man måste också ha kompetens och det är extra viktigt om man kämpar i den ideologiska uppförsbacke som består av rasism och fascism.
Att framstå som underdog fungerar innan man hamnar i riksdagen, efter detta är man en del av etablissemanget och förväntas uppföra sig därefter. Då får offerkoftorna lämnas hemma. I samma garderob som järnrör, inkompetenta uttalanden och sexistiska filmer.
Fascismen växer... men tack och lov går det långsamt i Sverige.