Han hette David Bertram Ogilvy Freeman-Mitford och var 2:a baron av Redesdale. Han föddes 13 mars 1878 och dog 17 mars 1958. Han vigdes 1904 med Sydney Bowles och tillsammans fick de sju barn:

Nancy (1904-1973) Mest känd som författare men även för sin skarpa tunga och olyckliga kärleksliv.

Pamela (1907-1994) Ägnade sig annars främst åt hönsuppfödning och var den mest sansade av de sex systrarna.

Thomas (1909-1945) Sägs ha stridit i Burma därför att han inte kunde slåss mot tyskar. Av samvetsskäl.

Diana (1910-2003) Gifte om sig med fascistledaren Sir Owald Mosley och ansågs vara en säkerhetsrisk under andra världskriget.

Unity (1914-1948) Mest känd för citatet: ”Jag var aldrig så lycklig som när jag fick sitta vid Adolf Hitlers fötter.” Övertygad nazist som dog i sviterna efter ett misslyckat självmordsförsök.

Jessica (1917-1996) Orsaken till detta bloginlägg. Övertygad kommunist men även framgångsrik författare. Älskade att på äldre dagar sjunga ”Maxwells Silver Hammer”

Deborah (1920-). Lever i skrivande stund. Hertiginna av Devonshire och stor beundrare av Elvis. Annars reativt ”vanlig”.

Om dessa systrar har det skrivits mängder av böcker och kanske kommer jag att ägna utrymme i bloggen till fler uppgifter och anekdoter. Men nu är det enbart som representant för sunk som vi ska lyssna till Jessica Mitford. En liten pärla.  

Kurt på Tappen

Hans namn var Kurt Johansson och han var bensinstationsföreståndare på Ellös. Därför kallades han för "Kurt på Tappen".

Kurts Tapp på Ellös.

Han kunde ha försvunnit in i den stora glömskan om det inte vore för en sak. Kurt skrev musik. Små egendomliga sånger med namn som "Älska på Hawaii", "Jul på Hawaii", "Sköna Hawaii" eller bara "Hawaii, Hawaii".
Skulle någon eventuellt påpeka att det lät lite "annorlunda" så sa han bara stolt: "Jo .. det beror på att jag vänder på durerna"... vad han nu menade med det. Han använde även sin rutiga kökstapet för att kolla så att takten blev rätt. (???)





"Över klippiga bergen" är en av mina personliga favoriter men det finns mängder med annat  material på YouTube för den som är hågad.

Jag vet inte säker när Kurt gick bort men en gissning är runt 1990. Fram tills dess dök han upp på det mest oväntade ställen. Bl.a. var han inbokad som hemlig gästartist på dåvarande Harley's i Göteborg. Men Kurt dök inte upp. Det visade sig att vakten hade vägrat släppa in en medelålders farbror i cowboykläder från Buttricks (inklusive knallpulverpistoler) så Kurt hade blivit sur och åkt hem igen.
- Vakten hade ätit knårk hela dan, lär hans kommentar varit.

Det är lätt att skratta år Kurt på Tappen. Men han är ett typiskt exempel på människor vars kreativitet är så stor att talangen inte få rum. Dessa bör man hedra. De gör det som vi alla skulle kunna göra om inte omdömet hindrar oss... och han är inte ensam.

Mavin James och hans egendomliga musik

I bland behövs pauser. Fördelen med en blogg är att man kan luta sig tillbaka, låta den vila och ägna sig åt annat i väntan på att skrivlusten ska återvända. Detta ”annat” jag ägnat senaste tiden åt är bland annat riktigt dålig musik. En del kallar den ”sunkadelica”, andra använder beteckningen ”Incredably Strange Music”. Vad som förenar den är artister som gärna vill men absolut inte kan.

Jag tänkte passa på tillfället att använda bloggen till att presentera några av dessa mycket säregna personligheter för er.

Nummer ett blir en mycket anonym man vid namn Mavin James. I mitten på 80-talet producerade denne ”sångare och organist” tre stycken singlar på eget skivbolag och den vi ska lyssna till bär det klingade namnet ”See you in Iceland”.

Vad jag vet om denne Mavin är följande:

Mavin föddes i Kings Cross och bodde i Bloomsbury, London fram till 10 års ålder, då han flyttade med sin familj till Greenford, Middlesex. Där bodde han fram till 22 års ålder för att sedan flytta till Rochester i Kent för att bli en "man av Kent".

I Greenford började han spela piano på fester och snart fann Mavin att han hade inte bara roligt, han fick också betalt. Hans entusiasm visste inga gränser och snart blev han känd som den mest uthållige av alla orgelspelare.

Mavin gifte sig och flyttade till Rochester och där var lyckan fullständig. En dag börjar han sjunga för sig själv i arbetet. Två timmar senare var den första sången skriven och låtskrivaren Mavin Jones var född.

Tre singlar hann Mavin att producera innan han försvann in i glömskan. Med tiden blev de återupptäckta och Mavin Jones är nu en kändis för alla som älskar egendomlig musik.