lördag 27 juni 2009

Kung Robert i tingsrätten

Härom kvällen kom jag att tänka på något. Kanske inte det mest revolutionerande som hänt men något som ändå gav en insikt i hur mycket samhället har förändrats och hur värderingar aldrig är absoluta.

Detta måste ha varit runt 1969. Jag minns att jag gick på dåvarande Polhemsgymnasiet, högst uppe på Molinsgatan, här i Göteborg. Och vantrivdes.

Inne en äldre del av Landala låg ett konstgalleri och det var där jag mötte Kung Robert. Egentligen hette han Robert Jäppinen men nu hade han en vision om ett nytt samhälle – ett nytt rike, där han var kung.

Hans svada var outtömlig och så var även hans tryckalster. Han stencilerade A4-blad som han kallade GT-uppochned. Där klippte och klistrade han det värsta ur Göteborgspressen, tillsammans med egna kommentarer och kärlek och världsfred.

Jag var förbryllad, förvirrad och fascinerad.

En dag när jag besöker galleriet är Robert upprörd. Han hade nämligen blivit arresterad av två nitiska polismän. De hade synpunkter på att han gått omkring i klänning. Det borde man inte göra 1969. Åtminstone inte om man har helskägg och håriga ben.

Och nu ska Robert inställa sig i Tingsrätten. Och nu är alla inbjudna. Och dit gick även jag.

Det är enda gången jag närvarat vid någon rättegång men jag misstänker att den var högst ovanlig.

Poliserna vittnade om att de gripit Kung Robert eftersom han varit naken under klänningen och därmed blottat sig offentligt.

Detta gjorde Robert mycket upprörd. Visserligen hade han inte burit kalsonger under klänningen men orsaken var att han hade uppfunnit något som var mycket bättre.

Därefter plockar han fram ett stort tygstycke ur sin väska. Detta kunde man vika till ett slags ländkläde vilket var både bättre och nyttigare än vanliga kalsonger.

Och med den kvinnliga domarens tillstånd skulle han gärna visa rätten hur det fungerade.

Domaren avböjde med motiveringen att hon mycket väl kunde föreställa sig funktionen utan någon demonstration.

Naturligtvis blev Robert frikänd och tågade ut ur tingsrätten i spetsen för ett följe som proklamerade inför alla man man mötte att; ”Från och med i dag hade alla män rätten att bära klänning på offentlig plats i Göteborg.”

De flesta var tyvärr ointresserade av en sådan proklamation. Så även GT, vilkens redaktion följet besökte.


Många år senare läser jag i tidningen att Filip och Fredrik besökt Robert i hans hem i Ransäter. Detta hade gjort den gamle konstnären så exalterad att han fått hjärtinfarkt och avlidit framför kameran.

Han bar dock inte klänning vid tillfället.

onsdag 10 juni 2009

Lennart Hyland och jag

I många år har jag burit på en liten dröm. Kanske är det dags att dela med sig av den?

I min dröm har jag just uppfunnit en tidsmaskin och sätter den på år 1964; 45 år bakåt i tiden. Det blir naturligtvis stor uppståndelse när jag kommer fram – vilket ni som var med, naturligtvis kommer ihåg. Alla vill veta hur framtiden ska bli och därför blev jag gäst i dåtidens största mediala händelse – Hylands Hörna. Här kommer en utskrift från den bandkopia som sedan dess legat i STV:s arkiv.

Hyland: Jaaaaa, mina vänner. Vår nästa gäst är långväga ifrån. Kanske har ni hört talas om honom men här är han i alla fall i egen hög person: Clas Kristiansson
Hyland: Ja, Herr Kristiansson hur känns det att vara så långt borta från sin egen tid?
Jag: Det känns bara bra. Om än lite ovant.
Hyland: Jaaaa. Ovant jaaaa. Är det mycket som skiljer Stockolm från det Herr Kristiansson är van vid?
Jag: Ja. Till att börja med så säger vi "du" till varandra.
Hyland: Säger alla du till varandra?
Jag: Ja! Alla utom Kungen. Honom kallar vi bara Kungen. Han vill ha det så.
Hyland: Och med Kungen menar Herr Krist... förlåt menar "Du" "lillprinsen". Hur många TV-kanaler finns det 2009?
Jag: Jag vet inte. För det första är de så många att de inte går att räkna och för det andra så är programmen så dåliga att jag aldrig tittar på TV
(skratt från publiken)
Hyland: Jaaaaaaa. Vissa saker ändras inte på 45 år? Vad gör ... hmmm ... du istället.
Jag: Jag tittar på skärmen till min datamaskin - eller dator som vi säger om 45 år.
Hyland: Då måste du vara väldigt rik om du har råd med en egen datamaskin. Vad gör man en sådan?
Jag: Nästan alla har råd med egen dator 2009 och alla datorerna är hopkopplade med varandra så man använder dem för att kunna prata med varandra och även för att arbeta med.

Hyland verkar nu tappa fotfästet och byter raskt ämne...

Hyland
: Men då måste jag fråga en annan sak. Finns Systembolaget kvar 2009?
Jag: Jo. Nog har vi ett systembolag men i och med att man kan köpa hur mycket sprit man vill utomlands så har systemet blivit självbetjäning.

Här verkar Hyland få nog och utbrister:
"Att alla kallar varandra för du kan jag tro på men att människor skulle vara så dumma att de lägger pengar på datorer när man lika gärna kan prata i telefon verkar otroligt.
Men att man skulle få föra in hur mycket sprit man vill i landet gör att jag tror att Herr Kristiansson ljuger. Och ingen ska kunna lura i oss att Systembolaget blir till snabbköp i framtiden."
Här börjar husbandet spela en klämkäck låt och jag blir förd ut ur studion och satt på första bästa tidsmaskin tillbaka igen.

Jag brukar få den här drömmen när jag hör jämnåriga uttala sig om fildelning och vikten att kontrollera trafiken på Internet.
Men det kanske lättar nu när filmcensuren ska bort.

Valet - några tankar

Så var valet över och nöjd får man väl vara. Nästan 11% av rösterna och två mandatplatser är mums. Och Piratpartiet fick ett mandat; vilket är spännande. Och Sverigeakrobaterna fick inget; vilket var tacknämligt.

Så här efteråt kan man ju fundera på vad som hände så låt oss börja med PP - politikens säregna gökunge. Man har mycket att leva upp till. Många och sällsamma löften har man givit. Nu är det upp till bevis.

Till att börja med har man lovat att lägga sig platt i alla andra frågor än de som gäller personlig integritet och därmed tillhörande. Har jag tolkat saken rätt är fildelningsproblemet en sekundär fråga.
Vill man dessutom reta gallfeber på en Pirat kan man ju påpeka att dessa idéer inte på något sätt är unika för PP. Innehållet finns även hos MP - även om formuleringarna skiljer sig. Och som PP säger: "Vi vill samarbete med Liberalerna eller De Gröna".
Låt oss då se vad Fru Paulsen har att säga i frågan. På Newsmill hittar jag följande citat:
Jag menar att vi inte kan (eller bör) försöka stoppa den tekniska utvecklingen. Men vi måste också slå vakt om att den som har författat en bok eller spelat in en hitlåt har rätt till ersättning.
Inte mig emot om detta är FP:s åsikt. Men kanske någon från deras ungdomsförbund kan sätta sig ned och förklara för tanterna och farbröderna i FP vad det verkligen handlar om.

Plan B för PP blir då att närma sig MP för ett samarbete. Och eftersom vi har exakt samma åsikt i frågan så lär det inte bli något större problem att hitta vägar till samarbete. Men ...
Vad som ligger PP i fatet är deras brist på mognad. Ingen i partiledningen har erfarenhet av praktiskt politiskt arbete. Och detta kan bli ett problem.
Det går inte att samarbeta med ett parti som avsäger sig en del av frågorna. Man måst köpa hela paketet eller också inget alls.
Med andra ord måste man sitta ned i utskott och arbetsgrupper och kämpa för all vad gruppen vill. Inte bara för de frågor man sympatiserar med.
Den springande punkten blir då om Christian Engström sitter med oss gröna och slåss för kärnkraftens avskaffande och begränsningar av den internationella kapitalismens skadeverkningar. Eller kommer hans liberala ideal göra att han avviker under det praktiska arbetet, bara för att återkomma när PP:s ämnesområde dyker upp. Och därmed lämna en massa slitgöra till de övriga i gruppen.

Att sitta i Europaparlamentet är inte enbart att trycka på rätt knapp. Det är att arbeta för en ideologi. Jag tror att PP har möjlighet att slåss för gröna ideal ... men är det det man vill?

Kan man inte leva upp till detta så återstår bara att inlemma sig i slaskgruppen tillsammans med högerpopulister och Lega Nord. Och då blir en röst på PP det samma som en röst på Sverigeakrobaterna ... och det var väl inte detta väljarna ville.

--------------------

Och sedan ett sorgligt och personligt smolk i en ganska lycklig bägare. Vännen Bo Leuf fick inte uppleva genombrottet för något han trott på och kämpat för i många år. Bo var en av de första som anslöt sig till PP men tyvärr gick han bort i slutet av april. I minnet av en vän bor också minnet av en kunnig person som slogs för viktiga ideal.

söndag 7 juni 2009

Hur var namnet?

På ett sätt ett knepigt val. I vissa fall var det inte helt självklart vem som var vem. På självaste nationaldagen avslöjar Aftonbladet att någon gått in och bytt namn på Antipitatbyråns Henrik Pontén.
Antipiratbyråns jurist Henrik Pontén, 43, fick plötsligt besked från Skatteverket om att han bytt förnamn. Sedan den 29 maj står han i folkbokföringsregistret som Pirate Pontén.

Hur illa jag än tycker om Henrik Pontén och hans verksamhet så är detta något man måste ta avstånd ifrån. Ingrepp och angrepp på människors personliga integritet är alltid fel. Oavsett vem som är offer och vem som är förövare.

En som däremot verkligen bytt namn är Dick Greger Augustsson. Enligt en längre intervju i Fokus så kan man inte heta Dick om man vill kunna registrera sitt namn i internationella sammanhang. Ett öde namnet delar med Jerker och Fanny. Petter-Niklas däremot skulle förmodligen gå bra.
Så Dick-Greger beslutar att byta namn. Hur detta går till har Johan Wanloo beskrivit i en teckning från GT under veckan.
















Eller också så är det som f.d. Dick-Greger säger i Fokus

Och skulle han ändå byta förnamn kunde han lika gärna passa på att byta efternamn också. Han ville ha något unikt, ett namn som sa något om honom.

Fåglar hade alltid fängslat honom, deras överblick högt uppe i skyn, deras kontroll över situationen. Deras frihet.

Det blev Richard Falkvinge.
Inför detta kan man bara bara böja på nacken och påminna om att även fåfänga räknas som en av de sju dödssynderna.


Men ser man bilden av f.d. Dick-Greger på framsidan av Fokus så förstår man att detta inte är en dödssynd som Piratpartiets ledare ännu utvecklat till fulländning.

Nåväl. Det är inget fel på Piratpartiets politik. Den är ju i princip identisk med Miljöpartiets.

Och byter man namn från Augustsson till Falkvinge så måste man ju också ha en viss känsla för ett grönt tänkande.

Det skall bli mycket spännande att se hur man använder sitt inflytande i Europaparlamentet.

torsdag 4 juni 2009

Tomb Raider

Sommar! Sol! Lata dagar. Vad passar bättre än lite usel och halvtaskig film.
Dagens infall blev Tomb Raider med en nästan onödigt vacker och självsäker Angelina Jolie i huvudrollen. En film med bara ett fåtal goda sidor.
Dess fösta fördel och orsaken till att jag såg den över huvud taget vad recensenternas utfall om att dess bakgrundshistoria skulle vara obegriplig. Eftersom filrecensenter oftast inte är särskilt bildade utanför sitt område KAN detta betyda att filmen är värd att se på grund av en intressant bakgrundshistoria.
Och bakgrunden till Tomb Raider har sina poänger med sin berättelse om det urgamla sällskapet Illuminati och dess plats i den västerländska historien. Bakgrunden är bättre än filmen med andra ord.

Men. Som en liten extra bonus dyker det upp en scen som få mig att hicka till. Huvudpersonen Lara Croft har just fått ett brev från sin avlidne far som innehåller ett av William Blakes mer kända citat. Dags alltså att ta en tur till "Det gamla biblioteket", som i detta fall är en "Gammal bokhylla",täckt av ett "Gammalt lakan" och fullt med "Uråldriga böcker". Närbild kan ses här bredvid.
Men titta noga till höger om hjältinnans pekfinger. Känns böckerna igen? Just det! Fem band av Svensk Uppslagsbok, 50-talsupplagan, i halvfranska band. Kanske vackert på bild men knappast uråldriga böcker. Och varför bara fem band?
Och framför allt. Biblioteket tillhörde pappa Croft. Kan man då utgår från att han kan läser svenska.
Frågorna blir många när man springer på en sådan scen.

Eller kan man bara utgå från att en scenograf tyckte de var snygga? Förmodligen!

tisdag 2 juni 2009

Rymdinvasion i Lappland

Det händer ibland att man tröttnar på det välgjorda, det välformulerade och det välartade. Har man njutit av Bergman, Fellini eller Scola så kan man längta till det som för länge sedan passerat det uslaste usla och välförtjänt hamnat i den cineastiska komposten.
En sådan film var naturligtvis "Plan 9 from Outer Space". En annan var den minst lika usla men mindre kända "Plan 10 from Outer Space".
Och talar vi sedan om utomjordingar på besök från yttre rymden så får man inte glömma "Rymdinvasion från Lappland" eller "Terror in the Midnight Sun" som den hade fått heta om den någon gång blivit släppt i USA.

Det är en ganska förskräcklig historia om en blandad grupp med vetenskapsmän som uppe i lappmarkerna kommer i närkamp med ett antal utomjordingar i en gigantisk discokula. Dessutom häckar en 6-meters föregångare till Chewbacka på platsen och dödar och slår ihjäl allt han kan komma över. Detta osannolika rymdmonster spelas av Lars Åhrén som åtminstone jag minns som en av de gnälligaste och mest reaktionära journalister som GT visat upp.
I en biroll som Dr. Henrik ser man kuplettsångaren Åke Grönberg vars största hit bär det givande namnet "Gungeligung". Åke Grönberg myntade också uttrycket "Vem fan är Nisse Hult" – vilket man tyckte var mycket roligt förr.

Av någon anledning framför även Brita Borg "Ack Värmeland du sköna" till komp av Harry Arnold och Allan Johansson. Dock inte med originaltexten. I stället har man totat ihop en pekoralistisk sörja om kärlek under midnattssolen.

Det finns fler intressanta detaljer i produktionen. En ung Doreen Denning syns i en biroll – långt innan hon började jobba med förtjänstfulla översättningar av Disney (Gud ske pris här kommer skatteåterbäringen).
Att filmen dessutom fullständigt vimlar av samer i bästa gåbort-skrud tillför inte något över huvud taget.

Dessutom. När producenterna misslyckats med att sälja in den på amerikanska marknaden så köptes den av en sorts regissör vid namn Jerry Warren som klippte ned den och lade till extra scener med David Carradine, samt förlade handlingen till Schweitz i stället för Sverige. De schweitziska samekollektivet är ju världsberömt.

Sagde Warren bytte också namn på filmen och som "Invasion of the Animal People" fick den till slut amerikansk premiär.

Det gjorde varken från eller till. Fortunafilm som producerat, gick i konkurs och de inblandade höll sig sedan långt borta från allt filmskapande – länge. Och i fallet Lars Åhren – för alltid.

Mitt liv som politiker

Kunde ju faktiskt bli en hel roman om man ansträngde sig men nu är det högtryck, sol och humlorna surrar.
Rensar man en rabatt brukar tankarna tränga sig på och i det här fallet var det en man som invaderade mina tankar. Han var äldre. Han var arg. Och han besökte vår valstuga på Järntorget.
Han levde i övertygelsen om att vi som engagerade oss i politiken enbart gjorde det för vår egen vinnings skull. Vi satt på våra fina taburetter och håvade in mängder av fördelar, utan att göra någon som helst nytta.
Han blev något förvånad när jag berättade som det var. Som politiker tjänar jag c:a 600 kronor / månad. Jag gör allt arbete på min fritid och jobbar alltså för övrigt heltid som undersköterska på ett äldreboende.
Det var mycket långt från den lyxtillvaro den ilskne mannen förställt sig.
Men detta är också en verklighet. För den stora allmänheten framstår vi fritidspolitiker som en anonym skara gråmän som slösar bort de gemensamma skattemedlen på egna fördelar.
Är det någon som blir förvånad om jag säger att, detta ligger mycket långt bort från verkligheten.


Vad jag själv upplever som stötande är dock att få min heder ifrågasatt. Dagligen och stundligen möter jag fördomen att man sitter där man sitter för att sko sig på det allmännas bästa.
Och att få min heder ifrågasatt är nog bland det värsta jag vet. Det känns ungefär som att få en del av själen utkarvad med en slö kniv.

Detta är en av orsakerna varför jag inte tänker fortsätta med politiken. Jag saknar noshörningsskinn.
Att arbeta för samhällets bästa utan större betalning är ok. Men att bli kallad tjuv, antisemit (jo, det har förkommit) och allmän samhällsplundrare. Där går min personliga gräns.
Jag sitter mandatperioden ut. Sedan för någon mer lämplig ta över.

Etiketter

politik (70) filosofi (18) Böcker (13) Kultur (11) Musik (11) Film (8) IT (7) religion (7) Gnäll (6) Media (6) Humor (5) Internet (5) rasism (5) Historia (4) Konst (4) Visor (4) Datorer (3) Debatt (3) Radio (3) Sunk (3) TV (3) Verslära (3) schlager (3) träning (3) Äldreomsorg (3) England (2) Etik (2) Göteborg (2) James Bond (2) Korrelation (2) Kul (2) Miljö (2) Poddradio (2) Språk (2) Teknik (2) café (2) journalistik (2) jämställdhet (2) mat (2) nostalgi (2) psykologi (2) skola (2) Barn (1) Björktavlor (1) Blog (1) Bröllop (1) Deckare (1) EU (1) Faktiodet (1) GP (1) Gnällbältet (1) HBT (1) Hyland (1) Istanbul (1) Kausalitet (1) Komik (1) Konsert (1) Kärnkraft (1) Norge (1) Original (1) Oscar Wilde (1) Povel Ramel (1) Privat (1) Recept (1) Resor (1) Ryssland (1) Rövare (1) STIM (1) Speedway (1) Spel (1) Text (1) Tidningar (1) Typografi (1) Vätgas (1) Web (1) alkohol (1) barnuppfostran (1) beethoven (1) blogg (1) bluff (1) dataspel (1) deklaration (1) diplomati (1) fiol (1) folkmusik (1) gjutjärn (1) hiphop (1) kalkon (1) kläder (1) kollektivtrafik (1) kolonialism (1) kulning (1) kärlek (1) mode (1) mässa (1) noveller (1) nyheter (1) pekoral (1) personligheter (1) rykten (1) skatt (1) skämt (1) spam (1) statistik (1) textäventyr (1) upphovsrätt (1) ylande (1)