När är man egentligen svensk och när blir man egentligen Göteborgare? Det finns platser i Sverige där man först räknas som infödd efter 3-4 generationer. Och så finns det Göteborg. Eller för att citera stadgarna i Kals Åden: ”För att bli medlem i Kals Åden måste man vara född i Göteborg – eller någon annanstans”. Göteborgare föds man inte till. Man blir det när man känner sig som sådan.

Varje år är det 3000 – 4000 personer i Göteborg som gillar Sverige, så bra att de ansöker om och får svenskt medborgarskap. Hittills har det varit så att detta medborgarskap, kommit med ett brev på posten, vilket i och för sig varit effektivt men knappast på något sätt värdigt.

Därför beslutade Göteborgs kommunfullmäktige att en välkomstceremoni kommer att hållas på Liseberg den 6:e juni med start i år 2007. Då kommer alla nyblivna svenskar att hälsas välkomna. Hur denna ceremoni ska se ut eller vad som kommer att hända för övrigt vet ingen i skrivande stund. Bara att det ska vara vackert, värdigt och väldigt kul.

Om detta är alla politiska partier överens. Tja, inte alla föresten. En av Kommunfullmäktiges mer letargiska politiker vaknade plötsligt upp ur sin Törnrosasömn vid fullmäktigemötet 25/1. Det var Sverigedemokraternas representant Mikael Jansson som reagerade med ryggmärgen. Ceremonin skulle bli för dyr och framför allt ville man inte se nationaldagen ”besudlad” av främmande kulturer. Förmodligen hade han även protesterat mot att högtiden skulle läggas på Liseberg om han bara tänkt så långt.

Maken till småsnål ynkedom får man förmodligen leta efter. I denna handling ser man tydligt SD:s fullständiga brist på generositet och människokärlek. Att vara ekonomiskt försiktig är en sak men att överhuvud taget ifrågasätta själva poängen med en välkomstceremoni – dess placering på nationaldagen – är inget annat än politisk pervertion. Tydligare kan man ju inte visa att man anser att endast äkta, infödda svenskar ska ha tillgång till nationaldagen. Man säger sig vilja föra landet tillbaka till ”folkhemmet” som det såg ut för 30-50 år sedan. Ett folkhem som tyvärr aldrig existerat. Historielösheten är total.

Ser man hur vi tog hand om människorna på 50-talet kan man inte bli annat än förskräckt.

• Homosexuella kunde gripas av polis – just för att de var homosexuella.
• Mentalsjuka lobotomerades och tvångs-steriliserades
• Gamla människor spärrades in på långvård med upp till 8 personer i varje rum och fick så vackert gå och lägga sig klockan 15.00.
• Var du Rom (det vi förr kallade zigenare) fick du ingen fast bostad.

På femtiotalet var det inte lätt att vara minoritet. Du skulle vara man, svensk och ung. Då kunde du vara fullvärdig medborgare. Alla övriga fick möjligen en plats på samhällets bakgård. Det är denna typ av samhälle som SD vill återvända till. Och detta återvändande ska se bla. genom att stänga ute en stor grupp människor från ett värdigt firande av vår nationaldag.

Ska vi fira Sveriges Nationaldag ska den vara till för alla som känner sig svenska. Inte bara de som råkar vara födda här.